BOKEN: Del 11. Min resa från partytjej till duktig flicka

Vad det gäller den tid som följde på Magnus, är jag väldigt stolt över att jag lyckades lämna honom, att jag övervann min rädsla över att misslyckas på Högskolan och att jag sedan dessutom lyckades jonglera skola, jobb och det politiska engagemang som nu tog fart. Däremot funderar jag ibland över om det verkligen var rätt att lämna den karriär som nu rullade igång för mig på Stureplan, om jag inte kan behöva jobba på mitt tålamod och om jag egentligen inte borde ta fler strider i mitt liv när jag blir utsatt för svek (#LevelUp) 😉.

Hur som så kom det en tid efter Magnus då jag drevs av ett starkt behov av att visa för både honom och mig själv att jag visst “kunde bli någon” utan honom. Därför blev det viktigt för mig att så fort som möjligt hitta en annan “plattform” att skriva från. En egen plattform som var skapad av bara mig.
Därmed kom det väldigt lägligt att Pusing min vän, just hade lärt känna en kille vars affärsidé var att bygga en sajt kring folk och deras uteliv här i epicentrum av ute-Stockholm.

Han var alltså i färd med att bygga en av de första stureplan/mingelsajterna i Stockholm och behövde nu någon som dels kunde öppna upp dörrarna till “de rätta ställena” och ge honom de rätta kontakterna och dels även någon som kunde skriva reportage och som kunde göra sajten till något mer än bara en bild-sajt för mingelbilder.
Med andra ord var vi som en “match made in heaven” och jag började direkt skriva för Magasin-delen av sajten (alltså inte längre traditionella mingel-reportage). En av de grova och blåögda misstagen jag gjorde nu var dock att jag även introducera honom för alla mina kontakter…

Vi var ju vänner tänkte jag och funderade inte steget längre över vad som kunde hända när han hade mina kontakter och inte längre behövde mig.
Dock så kom tillslut dagen då han svek mig. Saken var den att han nämligen hade gått och kärat ner sig i en av de otaliga lycksökare som kommit till Stureplan utifrån landet för att testa sin lycka i storstan.
Hon var liten pippenätt med enorma silikon-bröst och kunde inte alls skriva men hon gavs nu chansen att helt sonikt ta över mitt jobb(!).

Det var en förnedring på så många plan! Dels för att det var jag som hade givit honom alla hans kontakter, dels för att jag inte hade förstått att detta kunde ske och dels för att han totalt lyckades krossa den yrkesstolthet jag känt genom att egentligen bara plocka någon från gatan som inte ens kunde skriva.
Jag gavs inte ens betalt för det senaste jobbet jag gjort, vilket jag till slut såg till att få, genom att kolla upp honom mot skatteverket och sätta dit honom på att han offentligt på sajten gått ut med att det var ett aktiebolag fast företaget inte var registrerat som det hos skatteverket. Jag blev enormt bitter efter det sveket och lät händelsen i sig även spegla vad jag kände för Stureplan i stort.

Jag har dock i efterhand märkt att detta nog är ett beteende som går igen i många av de sociala sfärer som vi som människor rör oss i när det kommer till karriären. Då trodde jag dock att det bara var Stureplan som utgjordes av en sådan ytlig och okänslig värld där människor klättrade på varandra utan en tendens till samvete och skam i kroppen.

Jag var otroligt arg och jag kommer särskilt ihåg ett häfte jag skulle göra direkt efter för Sturecompagniet. Häftet var en jubileumsbok och något som jag gjorde gratis för att jag hade blivit tillfrågad av en vän som jobbade som klubbvärd där. Vi var fler som så här “i början av våra karriärer” (min skulle ju inte fortsätta här) valde att jobba gratis för att göra oss ett namn. Just i detta fall hjälpte även Alex Shulman och Bingo Rimér till med att få ihop häftet.

I alla fall sa klubbvärden särskilt till mig; “- Josefin, jag vet att du är bitter nu men texten måste vara allt annat än bitter och handla om att Stureplan är en förtrollad värld”. Jag lyckades pressa ur mig en text om det “fantastiska livet på Stureplan” men magen vände sig på mig när jag skickade in texten för tryck och väldigt snart efter började livet gå ut på att lämna allt som var Stureplan.

Jag började söka mig mot högskolanBetygen från KOMVUX kom nu att räcka för att komma in på programmet: Samhälle, kultur och historia vid Södertörns Högskola. Och jag kom att slänga mig in i studierna med sådant engagemang så att man kunde tro att jag kanske flydde från något…😉

Sommaren innan jag började plugga köpte jag exempelvis hem ett fingersättningsprogram så att jag skulle lära mig skriva snabbare på datorn och jag letade även fram alla mina gammla historiebäcker och pluggade igenom dem så att folk inte skulle märka det jag kanske kände själv; Det vill säga att denna bartender egentligen inte hörde hemma på högskolan.

Det första halvåret på högskolan gick också extremt bra och det även fast jag utöver studierna engagerade mig i allt som hette studentreprenation och satt i ämnesråd, lärarförslagsnämnd och institutionsstyrelse. Jag essade VG (högsta man kunde få) på hela första terminen i högskolan. Jag var dock livrädd för att bli “avslöjad” som utböling. 

Något som inte minst symboliserades av de ångestdrömmar jag frekvent hade under hela studie-tiden som alla handlade om att jag var tillbaka med Magnus, att jag hade blivit avslöjad som den bluff jag egentligen var och att han därmed hade tagit mig tillbaka där i mörkret och förtrycket.

Drömmarna kom mer frekvent runt tentor och även om jag klarade alla mina tentor så fortsatte drömmarna ändå att plåga mig rätt långt in på “mitt nya liv”. Nu släppte jag dock allt som var Stureplan. Jag jagade inga fler skrivjobb, jag tappade kontakten med vänner och jag var än en gång på väg bort från ett liv som givit mig motgångar och prövningar.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: