BOKEN del 15: Listförhandlingar, kvoter och principer

2008 blev jag färdig med mina studier på Högskolan och började söka jobb. Jag var på intervjuer i S-kansliet i riksdagen och som politisk sekreterare i Nacka men landade till slut mitt första jobb efter studierna på SSU Stockholm.
Det var ett extremt lågbetalt jobb (21 000/Mån innan skatt) och jag blev tvungen att avsäga mig alla mina uppdrag (-inklusive att avsäga mig att kandidera till ersättare i City polisnämnd som en starkt karaktär i min förening valt att föreslå mig till 😢)

Men jag var efter att ha sökt jobb ett helt halvår mycket glad över min anställning.. Inte minst mot bakgrund av att jag alltid närt en dröm om att vara lite “fritidsledare” och nu delvis fick leva ut den drömmen samtidigt som jag skulle få förmånen att “skola in” nya unga i det demokratiska arbetet och få de generationer jag brann för (- min och de som kom efter) att själva gripa tag i politiken och forma den efter sina behov ☝️

Dock gav nog min nya anställning en stark reaktion i den partihöger som hade stöttat mig från början inom partiet.
SSU-distriktet i Stockholms stad var allmänt känt som ett extremt vänsterdistrikt och nu tror jag att man man därför började se på mig med stor skepticism (- men jag fattade det inte då). Att jag dessutom börjat att stärka min röst i ungdomsfrågor och att jag med sådan emfas påtalade att det var viktigt att få in fler unga på listor och uppdrag började nog skapa obehag bland dem som nu såg sina platser hotade om det helt skulle göras plats för fler kvoter.

Dessutom spelade jag inte mina kort rätt och satsade inte alls på att bygga allianser. Jag kan förstå att de äldre i partiet som hade hjälpt mig i början började ta sina händer ifrån mig när jag blev för rabiat i mitt “kvot-hävdande” – det vill säga i det att jag kände att den unga genrerationens verklighetsbeskrivning inte fick plats i det socialdemokratiska partiet! (- eller i politiken alls för den delen).

Jag trodde dock att nu skulle de unga även stödja mig tillbaka – eftersom jag jobbade så hårt på att utöka deras makt – men det skulle komma att visa sig att de alla (så klart) mest såg till sig själva. Och eftersom det snarare hade det kostat dem personligen ATT stödja mig så valde de (kanske logiskt) sig själva över mig.. Särskilt mot bakgrund att de inte hade bett om att få vara del i min konstruktion – de bara blev det! 🙄
– men det var ändå sårande att ingen valde att backa upp mig och det gjorde ont. ❣️

Jobbet på SSU:
I alla fall var jobbet på SSU väldigt framgångsrikt. Jag och min kollega Fredrik kompletterade varandra perfekt! När han var “den ordningssamma” fick jag vara “den kreativa” och vi lyckades lyfta ett rätt skamfilat rykte av ett SSU-distrikt som bara kostade pengar men inte bidrog till något – till att faktiskt höja oss på alla områden!

Under vår tid växte SSU-distriktet med 44%, vi profilerade oss i sociala medier och lade över huvud taget ut hur mycket vi gjorde så att alla i partiet såg vad vi “gjorde för pengarna”. Jag drog dessutom, tillsammans med de andra ungdomsdistrikten inom de andra partierna, ihop fler uppstyrda skoldebatter och tog ett initiativ till ett formulär på nätet där skolor enkelt kunde beställa debatter av oss samtliga på ett enkelt – sätt vilket tidigare hade varit en rätt tidsödande uppgift för många skolor. 

Dessutom startade vi i SSU-distriktet mötesverksamheten; “Cafe Socialism” (- vars namn jag hade plankat av Cafe Liberalism 😉) som blev en gemensam central träffpunkt som vi kunde sända alla nyrekryterade medlemmar till.
Dessutom kunde vi på Cafe socialism ta upp och diskutera igenom de argument som de borgerligheten attackerade oss med ute i debatterna runt om i staden och på det sättet stärkte vi oss i vår argumentation och kom ut enade, stärkta och pålästa i debatterna 💪

Jobbet var en framgångssaga! Dessutom så började fler unga så klart hålla med om att unga saknade plats inom politiken. Få unga fick några framstående platser på listorna till kommun, landsting och riksdag och när det vankades kongress så sände Stockholms stad sällan någon under 35 till dessa tillställningar.

SSU-förbundet hakade inför listförhandlingarna 2009 på i budskapet att unga måste få vara med och forma sin politiska samtid så de pushade på för en kvot av unga på listorna och jag fick skicka mina underlag till dem att använda i sina förhandlingar med partistyrelsen.

Listförhandlingarna 2009:
Dock så gick det fruktansvärt dåligt för mig själv i listförhandlingarna 2009. Och kanske hade det att göra med en HEL del otur som kom att hopa sig… Det började med listförhandlingarna i SSU-distriktet där jag jobbade.
Inför listförhandlingarna 2009 (- det vill säga de interna förhandlingar i vilka man sätter ihop listorna till riksdag, kommun och då landsting inför valet 2010) så hade jag egentligen en rätt stark position. Jag var välkänd inom partiet, strakt profilerad och det jag saknade i erfarenhet tog jag igen med råge i engagemang!

Det var dock halva problemet… – vad man inte tänker på och vad som är otroligt kontraintuitivt i det politiska är att styrka och “kändisskap” här även kan tala emot dig. – Och det gjorde det definitivt för mig eftersom jag i min konstruktion angrep grupper, såg ut bovar och var allmänt “härjig”. Och så här gestaltade det sig;

Det började med att SSU-distriktets fackliga alebi gjorde ett genidrag och såg till att få till “principbeslutet” att inte nominera politiska tjänstemän. LO-facket hade en ovanligt stark ställning inom arbetarekommunen och eftersom SSU inom LO kallades för “LO:s ungdomsförbund” så puttade man i SSU-distriktet in en LO-företrädare i styrelsen på den stående “fackliga platsen”.
Det gjorde man föresten överallt i det socialdemokratiska partiet. Överallt i alla föreningar i alla organisationer in inkvoterades fackliga företrädare. Idén är ju att på det sättet “tillvarata arbetstagarnas intressen” men partiet hade då inte än börjat inse att det ju nu inom den fackliga “arbetarklassen” snarare hade börjat uppstå en bourgeois av “de som var innanför” – det vill säga de som hade fasta jobb och därmed var med i facket – och den verkliga “underklassen” i egenskap av de som behövde jobba på timmar och således inte “kvalade in” i ja vadå? Skrået?

I alla fall så hade (framför allt LO-facken) en osedvanlig stark ställning i Stockholms Arbetarekommun så när den fackliga företrädaren i SSU-distriktet yrkade på att INTE nominera mig och min kollega till några listor mot bakgrund av principen att vi ju var tjänstemän – och det även fast jag bedyrat att jag skulle sluta som politisk tjänsteman efter valet eftersom jag var 28 år och ändå för gammal för att jobba på SSU – så fick han ändå med sig distriktet i den “principen”.

Varför den “principen” var viktig för honom var nog snarare för att jag var mer känd än honom själv och hade jag nominerats så hade jag med stor sannolik hamnat ovan honom på listorna. Så jag fattar varför han från sin egen horisont gjorde det – men jag måste säga att det gjorde fruktansvärt ont när jag fick se den nomineringslista som gick in från SSU-distriktet där de då tagit bort mig – men således “glömt” att ta bort min kollega – vilket gjorde det pinsamt uppenbart att det var JAG som var målet för hela “principen”.


Smäll två kom från S-kvinnodistriktet som så således också fick den ypperliga iden att utestänga mig från alla nomineringar genom att skylla på att jag var tjänste-hen 🙄 Denna gång dock inte för att det fackliga alibit inte skulle känna sig hotad (- detta var ju trotts allt en högernomineringsorganisation) – Nej denna gång var det för att en av damerna som var närmare vän till distriktets ordförande ville vara den som hamnade högst upp på listan från Södermalm…🙄

Där “slutade” dock inte dock inte kvinnorna. Nej när jag då istället ville sitta i mellanledsförhandlingarna för distriktet del och således då lyfta andra unga tjejer högre på listorna så såg ju sig de äldre damerna än en gång hotade! Så efter mycket om och men så blev det istället en annan någorlunda ung tjej som fick stå för “unga tjej”-kvoten i mellanledsförhandlingarna.
– Den tjejen kom dock bara att gynna sin egen position i dessa…🙄

Sen kom smäll tre; dödsstöten! Den sista “nomineringsorganisation” jag hade var dock Södermalm (- där ju alla var tjänstemän och således såg ingen problematiken i att jag var det – och dessutom skulle jag ju sluta!). Så de fortsatte att backa mig så att jag skulle komma att få plats 8 på på listan och troligtvis i alla fall kom in i kommunfullmäktige!

I sista listförhandlingen kom jag dock att bli “petat” av en annan viktig “kvot” för Södermalm nämligen HBTQ-kvoten! För i sista listförhandlingen innan listorna slutgiltigt tagits så påtalade ordföranden för HBTQ-föreningen (-som dessutom själv satt med i mellanledsförhandlingarna och kunde föra sin egen talan) vikten av att den “kvoten” fick sin plats på Södermalm – Vilket jag logiskt kan hålla med om. Dock innebar det att jag fick se mig själv förpassad från plats 8 på listorna till plats 16 efter 8 år av outtröttligt engagemang och således började här en bitterhet att växa…

Jag var så sårad av alla! SSU-distriktet som huggit mig i ryggen, S-kvinnor som så outtröttligt gav sig på mig och droppen som fick bägaren att rinna över kom sedan att bli att en person som jag uppfattade som en av mina bästa vänner på Södermalm kom att svika mig rejält (- mer om det i nästa kapitel)

– men felet är att det här är bara en tolkning av flera…
I det jag skrivit ovan kan nog vem som helst se att alla tänkte utifrån sig själva – jag valde dock att ta allt detta personligen, som en reflektion av mig och jag fortsatte att än en gång bygga på lager av tolkning i ett sår och inte i en faktisk “sanning”. Kanske var det sunt att sluta ge engagemang till något som slutade ge utdelning? – men kanske hade jag inte behövt vara så dramatisk så att jag lämnade allt, bittrade till?

Sanningen var dock att listförhandlingarna rev upp sår – och det var i dessa sår som jag fortsatte att bygga på med en berättelse/ en konstruktion som till slut nådde världs ände och ledde till att jag lämnade partiet – och det gjorde ont!
– Rejält ont…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: