BOKEN: Del 4. Skolk, droger och vänskap

Det tjejgäng som jag kom att hänga med efter Nettan blev jag riktigt tight med. Vi fick den där riktigt djupa vänskapen som jag tror är rätt unik för gymnasister och vi delade verkligen allt(!)
Det sägs att tonåren är särskilt viktiga i att forma en och jag är tacksam att jag formades med det här gänget – men ibland kunde jag även tycka att våra relationer var osunt nära. 

Vi var fyra tjejer som hängde jämt i andra ring. I tredje ring delades gänget dock upp i två klasser. Jag och Frida* läste Samhällsprogrammet med ekonomisk inriktning och Agneta och Sanna läste sam- natur. Uppdelningen bidrog till att jag och Frida blev lite extra tighta.

Bromma gymnasium var då en väldigt högpresterande skola och stressen att plugga var rätt hög på skolan. Själv var jag rätt ojämn i mina olika ämnen. Bild, svenska och engelska var mina “starka” ämnen.
Engelska för att det blivit mycket barnprogram på engelska när kabel-TV kom när jag var liten.. 😉 Svenska för att min mellanstadielärare hade uppmuntrat mig mycket i det. Och vidare så fick jag beröm i svenska i alla fall av den lärare jag hade i svenska A i gymnasiet. Han reste dock utomlands för att plugga vidare och vi fick istället en annan svenska-lärarinna i Svenska B som inte alls uppskattade mitt sätt att vara på.
– Det blir så löjligt i skolan. Betygen sätts socialt och byter man bara sammanhang eller lärare kan betygen plötsligt bli något helt annat. Och detta högst ovetenskapliga system påverka sedan resten av ditt liv.. Absurt egentligen!

– När det kom till mig betyg i svenska B gjorde jag nämligen missen att utmana den nya svenskalärarinnan i hennes kärlek till Strindberg.
För när vi skulle göra ett författar-porträtt av Strindberg så valde jag att skriva mitt porträtt på Strindberg och boken Giftas samt skrev om den beklämmande kvinnosyn som jag ansåg att Strindberg synliggjorde där (– läs mer om denna här). Det var för den lärarinna helt oförlåtligt!! – Så även om den första svenskläraren hade rekommenderat henne att ge mig åtminstone ett VG så ledde dissen av Strindberg till att jag bara fick ett godkänt i Svenska B.

Jag skulle komma att lära mig att människor inte alls uppskattar ifrågasättande i vuxenlivet utan slåss oftast med näbbar och klor för “sin” “sanning”.. – men jag har egentligen aldrig kunnat låta bli att säga emot när jag tycker något är fel. Något som har lett till mycket vånda i mitt liv.. – men jag mår än sämre av att bara låta saker vara som jag tycker är fel.

Jag antar att jag också har svårt att fatta varför människor blir arga när de blir ifrågasatta eftersom jag själv ofta sett det som ett tillfälle att växa som individ – antingen med min person eller med min argumentation.
Själv gillar jag att bli ifrågasatt för att jag upplever att jag då får chansen att antingen växa med min övertygelse eller ja; förkasta den om någon lyfter en aspekt jag inte tänkt på eller argumenterar bättre för sin sak.
Övertygelsen om att jag var liberal var exempelvis en övertygelse som föll som ett korthus när min bästa vän i komvux började ifrågasätta hur mitt sätt att se på samhället och rättvisa hörde samman med liberalismen.

I Svenska C fick jag tack gode gud dock en ny lärarinna som valde att se mig på ett helt annat sätt än min lärarinna i svenska B (…) och i svenska C så fick jag ett bra betyg igen trotts dyslexi och en svårighet att stava (-vilket många lärare fortfarande på den tiden bara såg som någon slags “slapphet”).

Jag brukar säga att man nog utvecklas åt det håll dit man får mest uppmuntran och Suzanne (- svenskalärarinnan i svenska C) märkte att det var något som höll mig från att vara den jag ville vara så hon lyfte fram mig och det inte bara i svenskämnet. Hon lät mig exempelvis även vara “Sandy” i skolans avslutningsmusikal. Suzanne var en helt fantastisk lärarinna som engagerade sig i eleverna lågt mer än vad yrket krävde. Hon var en sådan där eldsjäl som får dig som elev att växa av uppmuntran och utmaning och inte av betygsstress och bestraffningar. ☝️
Jag träffade henne igen flera år senare då jag var tillbaka på Bromma Gymnasium för att ta en EU-debatt mot Arkelsten. Hon var förvånad över att jag hade valt politiken. – Det hade jag nog också varit om jag kände mig då. Politik var då inget som ens hade äntrat min värld..

Innan jag lämnade Bromma så skulle dock fler saker hända som kom att påverka mitt liv, nog till det bättre om man ser till vilka val jag sedan gjorde på Stureplan.
På Bromma kom jag nämligen även i kontakt med droger på ett sätt som gjorde att jag effektiv skulle hålla mig ifrån dem under den Stureplanstid som följde.

Det började med Fridas bror.
Han var några år äldre och bodde i egen lägenhet söder om söder.
Då och då åkte jag och Frida ut till honom och gick ut med honom. Eftersom alla dörr-vakter i stan kände honom så blev vi sällan frågade om leg. Jag tyckte att det var otroligt spännande att gå ut på krogen(!) Jag älskade det sociala livet och rörelsen som var där ute och det var nog mycket det som bidrog till att jag senare sökte mig till krogbranschen efter skolan..

Vi var ofta ute men tog oss ändå till skolan varje dag även om vi bara sovit några få timmar på natten.
Vi passade på att gå ut när Fridas bror ringde. En kväll så hände dock något som skulle komma att påverka både mitt och Fridas liv rätt markant. Jag tror att det var helg och Frida, jag och Sanna en annan vän skulle ut med Fridas bror
Vi träffades först upp hemma hos en vän till Fridas bror som bodde i Brommaplan. Vi drack till rätt rejält och när det började bli dags att åka in mot staden så kom någon på idén att vi skulle stjäla en bil och åka in i den. Jag tyckte verkligen inte att det var en bra idé och kunde redan vid tanken se framför mig bilägarfamiljen som skulle till jobbet på morgonen därpå och fann att bilen inte längre stod där den skulle vara.

Av någon anledning så vidhöll jag dock inte den ståndpunkten 🙄 (- grupptryck är starkt och “viktigt” när man är i tonåren).
Därför blev det just en stulen bil vi åkte in till staden med. Fridas bror hade också stulit ett kreditkort som han beställde in dricka på när vi väl kommit in till staden. Vi fick därför röra på oss från krog till krog i rätt hög takt för att personalen på krogarna inte skulle upptäcka att kortet var stulet.

Jag ogillade hela situationen starkt och tyckte att det var rätt rejält obehagligt allt ihop. – Jag gick dock aldrig därifrån..
Vi avslutade kvällen på ett hårdrocksställe som låg lite mer än ett stenkast från Spy-bar. Ett riktigt ruggit ställe fyllt med stora HA-killar i stora svarat skinn-västar med djävular och skelett på ryggen.
Efter en någorlunda lång kväll blev det dock äntligen dags att åka hem till Frida och sova.

Jag bodde på Östermalm då för att mamma hade flyttat ihop med sin pojkvän sedan många år tillbaka. Denna kväll hade vi i tjej-gänget dock kommit överens om att vi alla tre skulle sova hemma hos Frida.
Killarna gick därför och hämtade bilen och vi satte oss i den.
Jag skäms fortfarande något helt enormt över att vi gjorde det. Att sätta sig full i en bil är bland det lägsta man kan göra. Vi hade dock inte direkt hållit oss till “rätt sida av lagen” alls den kvällen så vid det här laget kändes det som allt kvittade. Jag ville “bara” hem.

På vägen hem råkade vi dock köra på en Taxi och nu startade en biljakt genom innerstadens gator. Killen i taxin ville självklart bara utbyta försäkringsuppgifter men eftersom bilen var stulen så kunde vi inte direkt prestera det..
Jag darrade som ett asplöv. Efter att ha kört runt ett tag på innerstadens gator hamnade vi till slut i en återvändsgränd. Fridas bror sa då åt oss att när han stannade bilen så skulle vi öppna bildörrarna och springa som fan. Sen skulle han ringa oss “när de klarat av taxichauffören”. Men här fick det någon stans räcka för mig. ☝️ Jag gick hem istället och hoppade över att sova hos Frida.

Den här kvällen hade varit bland det obehagligaste jag hade varit med om. Jag fattade inte att man kunde göra så mot andra människor (-sno, misshandla, köra onykter osv.) utan att känna något. Jag mådde själv skitdåligt och minns hur jag gick hem och tänkte: hur fan kan han leva med sig själv?
Dagen efter skulle Frida och Sanna över till Fridas bror och hämta något som de lämnat hos honom. Jag skulle ha följt med men jag ville inte och hittade därför på något om att jag hade en läxa som jag inte hade gjort.

Den kvällen ringde sedan Frida upp och berättade att hennes bror var död
.
När hon och Sanna hade kommit till lägenheten så hade dörren varit öppen. De hade då gått in och funnit Fridas bror död på soffan. Man trodde att han hade dött av en överdos då man fann skärp under soffan och sticksår i armvecket.
När jag la på telefonen så darrade jag av gråt men nog inte så mycket av sorg över att han var död som av medlidande till Frida som verkligen älskade sin bror och som kom att ta det hela otroligt hårt.

Jag kommer aldrig att glömma den begravningen. När alla skulle gå runt kistan och lägga sina blommor på den så bröt Fridas brors mamma ihop totalt och skrek: – Era dumma jävlar ni fattar väl att han inte är död! – han är för ung för att vara död! – Han kan inte vara död! Era dumma jävlar – Han är inte död! – Han är inte död!!
– varpå hon gråtandes lade sig på kistan och fick bli eskorterad därifrån.

Hela den här saken satte djupa spår i både mig och Ida.
Vi kom att skolka mycket efter hans död och istället för att vara på lektionerna så åkte vi in till Caféerna i stan och satt och pratade i timmar.. Det påverkade självklart mina betyg men inte lika mycket som det påverkade Fridas betyg.
Hon fick knappt godkänt i något.

Jag kom senare att testa droger trotts allt jag hade varit med om.
Jag lärde nämligen känna en annan tjej i slutet av gymnasiet.
Hon hade rymt hemifrån för att hennes styvpappa slog henne och nu bodde hon i närheten av mig på Östermalm med sin typ 20 år äldre pojkvän som sålde droger.

Han var droliberal och höll långa föredrag för oss tonåringar om hur dumt det var att vissa människor skulle bestämma över andra när det kom till drogerna. – Den argumentationen kändes otroligt dum utifrån vad jag sett och varit med om. Att drogerna inte skulle påverka någon annan än dem som tar dem kändes som rätt långt från verklighet.. Jag höll dock käften om den ståndpunkten för killen bjöd och jag ville prova.

Jag testade både Ectacy och amfetamin men tyckte väl aldrig att det var så där jättekul. Min vän spårade dock totalt och blev helt frälst på drogerna!
Jag drog mig undan henne och erkände till slut för Frida att jag hade provat.
Frida blev förståeligt jättesur och jag kommer ihåg hur hon skrek till mig: -Hur fan kunde du göra det efter allt som hänt?
Den utskällningen och det faktum att mamma ändå satt en bild av vad en knarkare var (riktiga loosers) gjorde att jag efter det aldrig testat den formen av droger igen.

Inte alls under Stureplanstiden då “colan” i stort sett flödade så tog jag någonsin något mer.
Jag tror därför att det som hände under gymnasietiden med drogerna var viktigt för att jag effektivt skulle hålla mig ifrån dem den tid som skulle komma..

____________________________________________________________________________________
*Namnen i texten är fingerade.

StreetLife_027

Image by Federico Coppola via Flickr

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: