BOKEN: Del 5. Utelivet, bartenderjobbet och att ta sig an sånt man egentligen inte kan

Nattens värld hade alltid lockat mig redan sedan tidig ålder. Det var något speciellt med den världen tyckte jag.. – som att kickarna var snabbare mötena mer intensiva och spännande. 
För mig räckte det dock inte bara att gå på krogen – jag ville typ leva där(!) – Så tidigt efter jag gått ut gymnasiet bestämde jag mig att jag skulle bli bartender!

Och på min resa mot att bli det kan man säga att jag verkligen bevisade för mig själv att jag hade kapacitet att klara det som jag tog mig an även när “When the going gets tough” så länge det bara det fanns vilja och motivation!
En motivation med att jobba på krogen var också att bygga upp min sociala kompetens som jag ansåg hade blivit lidande av åren i Äppelviken utan varken vänner eller killar.  Så när “Social kompetens” kom upp som ett “modeord” där i slutet att 90-talet så tog jag verkligen det ordet till mitt hjärta och begrundade det. 😉😂

Jag behövde bli bättre på att “ta människor” och inte vara så harig i sociala sammanhang som jag kommit att bli i Äppelviken. Och krogen var  verkligen det perfekta stället att “träna” på eftersom krogen alltid kryllade med människor  att “träna på” 😉

Mamma var väl inte superglad över min strävan att bli bartender då vi kommer från en frireligiös släkt (Pingströrelsen). Och även om mamma hade lämnat pingströrelsen innan jag föddes så satt ändå värderingarna runt alkohol djupt rotade. – I min släkt drack man inte över huvud taget på släktträffar eller bröllop så att jag nu skulle börja jobba på krogen var inte direkt något min mamma var nöjd med – men hon kom att se hur lycklig det gjorde mig och gav efter ett tag efter. – För kanske var även hon imponerad av min förmåga till engagemang när jag väl hittade något jag var passionerad för.

Och för mig kom följaktligen också nattlivet att vara otroligt spännande. Det var ett socialare och i någon bemärkelse snabbare liv med många flera “kickar” än vad jag hade upplevt i mitt första jobb i en inredningsbutik på Östermalm..🙄
Där hade det varit nått helt fruktansvärt torrt och tråkigt att jobba.
Det kunde gå hela arbetsdagar med kanske bara en eller kanske två kunder och inte sällan bestod dessutom kunderna av uttråkade Östermalms hemmafruar som ibland tog ut sina frustrationer på intet ont anande unga butiksbiträden 😉

_______________

Första krogjobbet var på ett ställe som hette Kjelssons som låg några kvarter ovanför Spybar
.
Där ljög jag mig in och sa att jag hade “erfarenhet av att jobba på restaurang”. Sanningen var att jag hade hoppat in på ett Café som en kompis jobbade på två eller tre gånger men det kunde nog knappats ha kvalificerats som “restaurangvana”.
På Kjelsson gick jag dock den traditionella restaurang-vägen från botten av hierarkin som diskplockare till toppen av hierarkin som bartender på bara en sommar.
Jag fick tidigt en bra relation med en av chefstjejerna och för henne berättade jag att jag var mest intresserad av att jobba som bartender. Så när restaurangen öppnade sin ute-bar och trycket på utomhusbaren var hård så slängde hon in mig där och lät mig testa mina vingar 🙂

Jag kunde från början inte ens öppna en flaska vin (!) och jag kommer speciellt ihåg första gången någon beställde en “GT” av mig – som om det var den mest självklara saken..! 🙄 Jag vände mig förtvivlat till en av bartenderkollegorna och frågade vad f*n är det liksom?!? Varpå kollegan började garva så kraftigt att hon nästan vek sig dubbel och upplyste mig om att; -Det min lilla vän, är kanske den vanligare drycken som serveras i en bar och är nämligen en gin och tonic!!

Jag växte mycket den sommaren i bemärkelsen att jag utmanade mig själv i att göra något som jag egentligen inte kunde. Jag var i ärlighetens namn riktigt rädd när jag stod där ute och knappt visste var folk egentligen beställde. Men när viljan övertrumfar förståndet 😉 finns det inga gränser för vad en människa kan åstadkomma! Och samma gällde när jag började på mitt nästa jobb som bartender på Heaven (som på den tiden var Stockholms till ytan största uteställe).

En dag kom det nämligen förbi en annan bartender på väg till sitt jobb på Labbet, bredvid Spyan. Han hade sett mig varje dag på väg till sitt jobb så tillslut hade han beslutat sig för att komma fram och hälsa. Och snart kom han förbi varje dag och pratade och jag började även komma förbi och hälsa på honom där han jobbade på “Labb:et”.
Så när så sommaren började närma sig sitt slut så frågade han vad jag hade tänkt att jobba med när sommaren var slut och utebaren på Kjellson stängde. Jag svarade då att jag helst jobbade kvar som bartender och att det var det här jag ville göra. Han svarade då att han skulle se till att fixa jobb till mig på Heaven.

– “Ja, ja – vi får väl se” tänkte jag. 🙄 Men efter ett tag ringde han och sa att han hade fixat så att jag skulle få provjobba på Heaven. Jag fick halvt panik och informerade honom duktigt uppstressad om att jag knappt kunde några drinkar alls(!) – ja förutom då GT.. Han fick då också smått panik eftersom han rekommenderat mig. Så han bad mig genast att ta mig till Tranan på Odenplan och köpa deras drinkbok. Sedan skulle jag möta upp honom i Sturegallerian så skulle han pricka för vilka drinkar jag behövde kunna så fick jag helt enkelt plugga!

Jag hade tre dagar på mig att lära in de cirka 40 drinkar han hade prickat för 
och jag hade dessutom inte mycket till fotografiskt minne så det blev mycket stressigt att mata in… – men jag hade beslutat mig!
När jag väl skulle provjobba märkte jag att jag även stod inför ett annat litet problem; jag visste ju inte ALLS hur alla likör-och spritflaskor såg ut när jag väl skulle blanda drinkarna(!) 😱
Därför tog det utöver att komma ihåg drinkarna även ett jäkla tag för mig att ens lokalisera alla likörer och spritsorter som skulle ner i dem. Och det kombinera med att min hjärna gärna slog bakut när jag var stressad gjorde att viljestyrkan verkligen hade att jobba med när jag började på Heaven.

Första gången jag skulle jobba gick det dock inte så bra…

Som jag tidigare nämnde var Heaven på den tiden stans till ytan största ställe och stället inhyste fem barer bemannade med totalt 13 bartenders. Eftersom stället (som då huserade i nuvarande Casino Cosmopols lokaler) var ett otroligt stort ställe fyllde man således stället i etapper.
Först öppnade man entrén. När denna var fylld öppnade man således sedan stora dansgolvet – och först när det var till bredden fyllt öppnade man således övervåningen där jag stod och skulle jobba mitt första pass tillsammans med bartendern Micke.
Stressen började öka redan när technon satte igång nere på dansgolvet under och jag kommer ihåg hur jag gick fram och tittade ut över räcket som vätte mot stora dansgolvet och konstaterade att det verkligen var ofantligt mycket folk där nere…

När så övervåningen öppnade så fullständigt sprang det folk mot baren och efter vad som kändes som tio sekunder så stod det så minst tre lager med pers tryckta mot varje vrå av den tre meter långa baren(!) och skrek och viftade med pengar. Och där stod jag i fullkomlig panik och skulle försöka komma ihåg alla drinkarna som jag pluggat på, på under tre dagar(!) Efter ett tag började dessutom folk att lacka ut och skrika att jag sög, att jag var den långsammaste bartender de någonsin varit med om och några riktigt törstiga(?) dristade sig även till att skrika Hora till mig(!)

Tårarna började tränga fram bakom ögonlocken och jag hade svårt att få luft. När jag dessutom givit fel växel till den femte kunden i ordningen så fullkomligt brast det och jag sprang ut i köket, hyperventilerade och grät. Micke som jag stod med visade sig dock vara den ljuvaste av medmänniskor och även om han såg duktigt läskig ut med sin två meter på längden och sina enorma muskler så visade han sig vara den mjukaste, härligaste och varmaste av teddybjörnar.

Han sa till en “nisse” (diskplockare) att hålla uppsyn över baren medan han sprang ut efter mig och när han hann ikapp mig i köket så slöt han mig i hans enorma famn runt mig för att lugna ner mig.
Han började sedan tala lugnande med mig och övertygade mig om att stanna genom att förklara att om jag drog nu så skulle hela branschen i Stockholm snart veta det. – Så om jag ville bli bartender så fick jag välja nu; Skulle jag stanna eller skulle jag dra? – Och om jag drog; var jag i så fall beredd att bränna mina broar för alltid?

OM jag stannade kvällen ut så lovade Micke att lära upp mig – Micke hade nämligen själv blivit upplärd på det sättet. Därefter torkade han mina tårar och tittade på mig, varpå jag drog några djupa andetag och bestämde mig; – nej jag ska fanimig bli bartender! – Nu kör vi!

Micke höll som överenskommet käften om vilken usel bartender jag var och han höll därefter efter detta katastrofala först pass, lektioner med mig varje dag innan vi öppnade baren. Han visade mig hur jag sparade tid i baren, hur jag skulle fylla mitt “batteri” (batteriet är de flaskor en bartendern har framför sig i baren och denna består av de spritsorter som man använder oftast) och han lärde mig även ännu fler drinkar än de som stått i min “Tranans drinkbok” och lärde mig hur smaker, spritsorter och likörer gick ihop.

Redan efter en månad där blev jag sen även erbjuden att jobba bartender för en annan natt-klubb som huserade på ett annat ställe där jag till och med skulle få driva egen bar(!) – Än en gång så visste jag på tok för lite för att klara detta egentligen, men än en gång slängde jag mig ut i det med huvudet före. Och tack vare att Micke hade visat mig vänlighet så fick jag chansen att växa in i jobbet som annars få tar sig in i utan bartenderutbildning.

Kroglivet var även som jag hade förutspått ett väldigt kul liv och jag fick utveckla min sociala förmåga som även den efter Äppelviken hade blivit lidande… (-man blir inte jätteutvecklad i sin sociala förmåga när man mest håller sig för sig själv i korridorerna…)
Men med Pelle (han som fixat Heaven-jobbet åt mig) så kom jag utöver det sociala kring jobbet även att börja gå ut mer. Efter våra pass på Heaven som tog slut 03:00 på natten så började vi gå till Spy. Och eftersom Pelle hade jobbat på Labbet som hade samma ägare som Spy så var det sen i praktiken bara att promenera förbi kön där utan att betala inträde när vi gick ut på kvällarna.

Pelle kände dessutom en hel del människor på Spy. Inte nog med att han självklart kände alla bartenders så att vi kunde dricka billigare, han kände även många av kändisarna som gick dit på den tiden (idag har stället ändrat klientel och vänder sig mer till “en blandning av mediafolk och musikintresserade“).
Krogvärlden och kändisvärlden blev snabbt för oss en väldigt sammanflätad värld och Pelle var väldigt social och drog med mig in i den världen. Det var dessutom en hel del folk som var ute regelbundet och rätt så snart så kände vi vakterna på varje ställe runt Stureplan, samt bartendrarna och åtminstone tio pers bland kroggästerna på varje ställe som vi gick på.

Det dröjde dessutom inte länge tills vi till slut började bli bjudna på olika lägre C-kändisfester. Och det var ungefär nu som jag började att tappa kontakten med mitt gamla gäng från gymnasiet. Jag mins att de gjorde mig förbannad.. Jag hade fixat in dem på ställen och såg till att de fick rabatter i barerna, men sedan dricksade de inte bartenderna (som det var kutym att göra) och när mina vänner i dörrarna släppte in oss förbi kön sa de inte ens tack till dem – vilket jag tolkade som att de såg ner på mina kollegor.

Det blev istället Kjellsongänget samt Pelle och killarna från Heaven som jag hängde med mest.
Efter ett tag så lärde jag även känna Jessika, Tess, Pusing och Julia som blev mina närmaste vänner runt Stureplan samt Daphne, Don och en massa andra människor som valde att leva livet som oss med sena kvällar och mycket fest. ☝️

_____________________________________________________________________________
*Vissa namn är fingerade

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “BOKEN: Del 5. Utelivet, bartenderjobbet och att ta sig an sånt man egentligen inte kan”

%d bloggare gillar detta: