BOKEN: Del 3. Hångel, fylla och rasister

Man kan säga att det var sommaren mellan Högstadiet och gymnasiet som jag växte upp. Jag började fatta att jag faktiskt inte var den där nörden som jag hade kommit att vara i Äppelviken utan att allt handlade om sammanhang.
Och även om jag fortfarande idag kan få en plötslig känsla av “udda:het” så fanns det inte längre någon anledning att att tro att det bara var mig det var “fel” på i Äppelviken. 🙄

För sommaren -95 åkte jag på språkresa till Isle of Wight och hade en riktigt rolig sommar. I gänget som åkte ner det året så blev vi ett rätt stort tjej-gäng som kom att hänga ihop och där var det ingen som såg mig som avvikande – tvärtom – där var jag åter igen i centrum så som jag hade varit i balettskolan..

Och från att bara ha fått mobbning från killarna i skolan så blev jag och mitt gäng redan första dagen på stranden trevligt uppmärksammade av några as-snygga badvakter som vi kom att hänga med resten av veckan. -Självklart några år äldre..

De bjöd oss på grymma beach-partys med (vad vi tyckte) var as-coola äldre människor och jag var dessutom rätt bra på engelska (- stort tack till Sky-channel och deras barnprogram 🙏😉) så jag behövde egentligen inte plugga så mycket till skolan på dagarna. – Utan vi kunde hänga rätt mycket med engelsmännen och lära oss “språket på riktigt” istället 😉

Jag hade dessutom fått tips av halvsyrran att förfalska den tidens busskort (-som var inplastade kort med bild).
Skrev man annat årtal på kortet och plastade in så kunde man säga att det var  “swedish legetemation” (- SL 😆) och köpa ut alkohol och cigg på kortet. När de i butikerna i England sedan frågade vad SL stod för så svarade man som sagt bara swedish legitimation så fick man köpa ut alkoholhaltiga drycker! 

Jag köpte ut till hela tjej-gänget. Cider blev vår dryck!
Cidern hinkade vi sedan i oss skyddade av klippor på stranden eller uppflugna i skrymslen i bergen. Det var viktigt att reseledarna inte kom på oss för då kunde man bli hemskickad.
Men vi sprang ändå på en av reseledarna… Tack gode gud var dock även hon prutt-full så vi överens om att ingen av oss skulle säga något.

Kommande dag delades vi dock upp i två grupper där reseledarna “talade allvar” med oss för att det “kommit till deras kännedom..” att vissa av oss var ute och drack på kvällarna. Vi sket förstås fullständigt i tillsägelsen och fortsatte dricka, men vi valde att gömma oss lite bättre hädan efter och vi slutade att gå på krogen med badvakterna, för det var kanske att gå för långt..😉

På den språkresan fick jag även äntligen hångla med killar.. Och det från att i princip aldrig fått hångla tidigare vilket gjorde att jag “went nuts” och hånglade upp 9(!) engelsmän på de tre veckorna som vi var där. Det blev en sport oss tjejer emellan – vem fick hångla flest? Inte konstigt att svenska tjejer var så hatade av engelska tjejer…😉

Första kyssen hade jag dock fått hemma på en fritidsgård i Brommaplan.
Där träffade jag en kille från Hässelby som inte visste att jag var nörd 🙄 (…) och till tonerna av Guns N’ Roses “November Rain” fick jag min första kyss från mörkhyad kille med de mest fantastiskt vackra blåa ögonen!
Jag kommer ihåg att jag darrade i hela kroppen. Jag antar att år av tillbakahållen tonårs-kåthet gjorde sitt när kroppen så äntligen fick lite beröring 😉

Den killen fick mitt nummer och ringde faktiskt en gång! Sen såg dock någon i Äppelviken till att han fick veta att jag var nörd så att han aldrig ringde igen.. Men i England fick jag alltså mitt lystmäte mättat och när jag kom hem därifrån så gjorde jag det med ett helt annat självförtroende – i alla fall i att jag kunde attrahera killar!

Till hösten började jag så i Bromma gymnasium och här blev (tack gode gud) Äppelvikarna utblandade med elever från både Alvikskolan och “Aba” (-Abrahamsbergsskolan) vilket gjorde att även om jag fortfarande var tvungen att gå i skola med Äppelvikarna så var de inte längre i majoritet.

På högstadietiden hade det dessutom alltid funnits en konflikt mellan Äppelviken och Alviksskolan. Det kändes som en naturlig konflikt mellan traditionella arbetarungar och snobb-barn. På rasterna i högstadiet åkte Äppelviksbarnen över till Alvikskolan för att “bankat skiten ur de jävla sossebarnen” som man sa. Och Alvikarna var självklart inte sena att besvara våldet med ännu mer våld. Man slogs ju för sin “heder”. I Brommaskolan fick dock eleverna från de bägge skolorna lägga ner bråken om det skulle funka att gå i skola ihop. Om något så slog de istället tillsammans de elever som var inackorderade på skolan från Stockholms olika förorter. – Ett misslyckat försök till integration som inte alls fungerade under de år jag gick där i alla fall… Kan iof. ha att göra med att de som kom från förorten gick i egna klasser.. 🙄
Utblandningen av elever från andra skolor i Bromma gymnasium gynnade dock mig. Jag som hade bävat för att börja i skolan igen och vara “nörd” i tre år till slapp det i Bromma gymnasium. 🙌

Jag hittade snabbt en vän från Aba som jag kom att hänga med. 
Nettan som hon hette var långt ifrån nörd. Hon var synthare i svarta kläder och Doctor Martens. Hon hade dessutom en pojkvän som hade flyttat hemifrån och som dessutom hängde med ett stort gäng äldre killar som hade stora fester på helgerna.
De var rassar hela bunten men nog inte så mycket av hat som av längtan till någon slags manlig grupptillhörighet. Många av dem hade märkte jag lite kakio förhållanden till sina pappor och genom “rasseriet” fick de manliga “förebilder” och fick hänga i något slags “brödraskap”.

Jag var inte rasse vilket alla visste och därför fick jag redan här testa att argumentera politiskt på nästan alla fester som vi var på. De äldre rassarna backade inte för att testa sin argumentation mot lilla kax-tjejen 😉
– Det gagnade mig till och med faktiskt socialt, då jag ofta blev medelpunkten på festerna när det skulle bråkas om huruvida “invandrarna” var roten till allt ont.

Även på dessa fester flödade så klart drycken. Men från att i Äppelviken behövt göra illasmakande häxor så drack vi nu hembränd öl. – Nettans pojkvän brände hemma i sin lägenhet.
Han bodde i en egen lägenhet som socialen betalade för eftersom han bråkade så mycket med sina föräldrar. I den lägenheten levde vi rullan och drack som sagt  massor av hans hembrända öl som han brände till i stora behållare under diskbänken i köket. Den ölen hälldes också upp i Pet-flaskor och distribuerades ut i gänget efter beställning.

Jag kommer ihåg att även denna dryck smakade förskräckligt. Ölen var oftast grumlig och i botten av varje flaska låg ett tjockt lager av jäst som grumlade upp drycken varje gång man vände flaskan upp och ner för att dricka. Men den drycken fick duga! Som sagt; nöden mötte ingen lag! Och jag ville inte tillbaka till mammas sliskiga likörer..

Vi hängde dock inte bara i Nettans pojkväns lägenhet och på hemmafester. Ibland åkte vi även ut till Nettan pojkväns föräldrars sommarställe också.
Till våra föräldrar så sa vi att hans föräldrar var med och sedan så lämnade vi över telefonen till någon av de äldre rasse-killarna som uppgav att de var Nettans pojkväns pappa. Sen var det fritt att festa hela helgen lång!

Jag var kär i en av killarna som vi hängde med. En as-snygg vältränad kille med busigt fluffigt hår som han sedan rakade av för att han var – ja, rasse.. Men han kunde säkert omvändas tänkte jag. ☝️

Han blev dock aldrig intresserad av mig (- jag tror att han var kär i Nettan) och det dröjde efter England egentligen ända tills jag var 18 år innan jag fick hångla med en kille igen och då MYCKET oturligt med en kille som inte skämdes för att ta en ung flickas oskuld utan att ge någon kärlek tillbaka (- han var 28). 👿
– Som tjej som växt upp helt utan män så trodde jag att det var självklart att man inte tog någons oskuld utan att känna kärlek tillbaka! Med andra fattade jag nog inte vad som menades med “att män knullar runt” och jag hade inte fått lära mig att gå efter känsla och att det något sånär gick att testa när det är “äkta” kärlek och när det inte är det ☝️

I alla fall vänskapen med Nettan varade inte.. Efter typ ett år på Bromma började Nettan att dejta en ny kille – en snobb från Ekerö. Först dejtade de i smyg för att hon fortfarande var ihop med sin förra kille och snobb-killen var fortfarande ihop med någon snobb-tjej 🙄. Men efter mycket drama och ett blodigt slagsmål mellan Nettan och snobb-killens tjej så blev paret äntligen ihop. Och eftersom jag i Äppelviken varit nörd och alla snobbungar känner varandra(?) så fick inte jag inte längre vara med.

Så efter lite mer än ett halvår på Bromma gymnasium så började jag hänga med ett nytt tjejgäng från Aba och hänga i förorter istället. 

Bromma

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.