SJÄLVUTVECKLING: Onödigt aggressiv respons identifierar känslomässig omognad

Vi har nog alla varit med om när reaktionerna över något vi pratar om med en vän eller i en grupp plötsligt får en onaturligt ”förhöjd reaktion”. Som om vi var inne och ”rörde om” i kärnan av vad som var dem(?) – eller som om vi villkorade deras plats i gemenskapen med att kräva av dem en värdering som går emot allt de tror på?

Och tänk om det är det vi gör? Att var det tar ”stopp” 🛑 i flödet är var de inte lyckats släppa en för länge sedan gången kränkning eller ”sanning” och utvecklas med den hela tiden utvecklande konstruktionen?
Vad händer där och då när människor ”exploderar”? – Det handlar det här blogginlägget om! 👇


Gruppens beskydd och gruppens doktrin?

Många är vi som någon gång har erfarit att vara i grupper där vi inte trivs. Jag blev exempelvis tvungen att spendera en del av min barndom i snobbområdet Äppelviken där värderingarna och den starka närvaron av vad jag upplevde var toxisk manlighet var så påtaglig att jag dagligen kände mig tvingad att ”lämna mitt sanna jag” och konformera till en ordning jag inte kände mig behaglig i för att – vad jag trodde – slippa utsättas för övergrepp av de som ägde våldskapitalet ute på skolgården.

Ända sedan stäppen har de varit viktigt för oss människor att tillhöra gruppen för att åtnjuta gruppens beskydd🐆. Så kanske är det inte så konstigt att en viktig del i vår överlevnad har blivit att pejla in vad vi uppfattar att gruppen tycker och sedan konformera till det?

Men när vi upplever att vi inte är sanna mot oss själva så kryper snart inom oss först en dissonans sen senare rentav en aggression som tydligt kan härledas till en kränkning av vad vi upplevde var oss och därmed ett sår som inte blivit läkt eftersom grundsituationen inte har blivit omförhandlad.

Vi kan sen ”virra in” oss i olika förklaringar till att det blev så. Jag kan säga 👆 att det var för att situationen ”krävde” det – men faktum kvarstår att det ändå var vi som gav upp att vara vårat sanna jag och således blev det ett fängelse vi byggde åt oss själva – oberoende av vilka orsaker 🧠 .

Ofta söker vi blöda vidare dessa sår av originalkränkning på ett annat sammanhang som på något sätt liknar originalsammanhanget för att på så sätt ”loopa” grundsituationen i ett nytt sammanhang och finna en ny lösning i vilken vi känner mer egenmakt.

Men hur bra blir det när vi blir aggressiva i dessa nya situationer? Finns det något värde i våld och verbal aggressivitet? 👊 Jag menar: Folk blir ju aldrig övertygade i ❤️ hjärta och hjärna🧠 av aggresivitet – så varför använder vi oss av det?


angry little brothers fighting and pulling toy to sides

Aggressivitetens funktion

Aggressiviteten är en av våra mer primitiva sätt att få vår vilja igenom. Men de som ”böjer sig” under aggressivitet gör ju inte det för att de helt plötsligt håller med personen som blev aggressiv 🙄 – utan de böjer sig snarare för att frågan i sig inte var så OTROLIGT viktig för dem för att ”orka hantera det där” 🙄 .

Eller så har de kanske som ”överlevnadsinstinkt” valt att följa auktoritet för att det ger dem själva mindre ”problem” bedömer de? Problemet är ju då att även de fastnar i sin utveckling tillsammans med personen/narcissisten och får heller inte chans att växa med den sociala kulturella konstruktionen 🔄

Den eventuella förändring som gruppen går igenom i sitt förhållningssätt bygger ju då inte heller på något långsiktigt hållbart. Utan då bara på den skakiga grunden av att; – när vi pratar detta så blir denna person aggressiv – så antingen håller vi oss undan frågan – eller så gör vi som hen säger!

Men kom ihåg: att även hos narcissisten så bottnar aggression i en rädsla av att annars inte få sina gränser respekterade – eller en vilja att få ”utlösning” för en annan situation då gränserna inte blev respekterade.


group of police officer and investigators work at crime scene

Bakom förhöjd aggression ligger rädsla

Jag tror vi alla har varit med om när någon vi pratar med blir förhöjt aggressiv så till den punkt att det inte passar den givna situationen? – Ofta bär personen i fråga då på något trauma i vilken personen inte upplevde att ens gränser blev respekterade.

Många som har växt upp med våldsamma föräldrar (Putin) eller föräldrar som har varit frånvarande har många gånger växt upp i ett hem där de inte har upplevt att de har kunnat sätta sin gränser.
– Antingen för att en våldsam förälder inte respekterat deras gränser eller för att de upplevt själva att de har behövt gå något till mötes och utplånat sig själva.

Gränssättningsproblem

Ofta ligger i grunden ett gränssättningsproblem – en inre gräns som de upplever inte har respekterats – antingen för att de själva inte stått upp för den, eller för att de växt upp med en narcissist som enbart har förmågan att se sin egen verklighetsbeskrivning och bestraffar allt oliktänkande eller för att de själva har trott att de var tvungna att leva upp till något (själva) för att få tillhöra.

fashion people woman dark

Förvrängda narrativ

Problemet som uppstår när vi inte står upp för oss själva i grundsituationen – utan söker att kleta en gammal kränkning på en ny situation med andra parametrar är ju att vi då inte är sanna till den nuvarande situationen vilket leder till att vi då får ”förvrängda narrativ”.

Det är dessa ”förvrängda narrativ” som vi fortsätter att ”loopa” tills vi istället finner en hållbarare lösning till situationen.

Förvrängda narrativ är när historien i sig blir falsk eftersom den i nuet bygger på gammal erfarenheter – en låsning eller delning ✋💔 och inte en rörelse mot balans.

Ta Tyskland mot bakgrund av Versaillesfreden och hur Fransmännens ockupation av Rhenlandet bland annat planterade ett frö av kränkning som sedan nazisterna använde sig av för att sluta nationen bakom viljan att hämnas i andra världskriget. Birger Schlaug skriver bland annat här om hur Elin Wägner när hon reste till Tyskland menade att: ”den vinnare som förolämpar, förnedrar och terroriserar den som förlorat föder ett nytt krig” – vilket hon ju fick rätt i.

Eller ta Putins verklighetsbeskrivning nu där han – vad jag tror – så här på äldre dar ”loopar” faderns kränkning i andra världskriget och vad han menar är västlandets kränkning av Öst i det att Väst inte tillstod Rysslans del i kampen mot det tredje riket.

Ett förvrängt narrativ är ett sår av kränkning du fortsätter blöda fast på nya situationer och med andra aktörer än i originalkränkningen. Det som är sårigt fortsätter att vara sårigt tills du slutar att loopa såret och istället tar ansvar för dina egna gränser fram.


man in black crew neck shirt

Aggression – en känslomässig omognad?

I den bemärkelsen kan man kalla aggression en känslomässig omognad. Det vill säga en oförmåga att hantera livet och dess utmaningar i samklang med sitt inre.

Det finns även en växande andel forskning som pekar på att aggression även är en form av känslomässig omognad.

I en bok som jag läst menar man till och med att vissa av oss fastnar i detta stadie av omognad efter tonåren för att vi i vårt eget bildande av identitet inte lyckas mogna med vår konfliktlösning förbi detta stadie (- onekligen ett nytt sätt att se på alla våra våldsbejakande ledare..).

När vi är barn och saknar ett språk använder vi våld när vi inte får som vi vill. Vi slår när någon tar våran spade❗

Barn i skolan som kommer från lite extra svåra förhållanden där föräldrarna exempelvis dricker, knarkar, slår och traumadumpar, blir ju oftast ”otrygga” själva och inte heller jättehaj på att lösa konflikter med annat än att ta till våld eller att höja rösten och återskapa otryggheten och orginalkränkningen som de själva upplevt hos flera. ☝️☹️

Så tänk om vi skulle behandla, troll, brottslingar och aggressiva personer på nätet som personer som bara inom något område avstannat i sin känslomässiga mognad och således folk som vi med kärlek behöver ”locka ur” sin känslomässiga dvala?


Vad är känslomässig omognad?

Vågar du inte hantera dina jobbiga känslor så har du en tendens att fastna i din emotionella utveckling.

Bredvid en lista på vad som är mogna sätt att hantera livets utmaningar och vad som är känslomässigt omogna sätt att hantera dina utmaningar i livet.

Läs även om Trauma-dumpning här – Traumadumpning är ett typiskt omoget sätt att hantera sina trauman och jobbiga känslor.

fashion people woman girl

Aggression stoppar flödet och infoga delning 💔

Lärdomen hos personen som får sin vilja igenom med våld 👊 eller med aggression får lära sig att aggression fungerar – men finner i långa loppet att ”delningen” mellan hen och andra bara växer..

Hen kan då framåt se till att ”stödja upp” sin dåliga självkänsla på yttre attribut så som makt, pengar och status för att med tvång ”binda” människor till sig!

Men känslan av att inte riktigt bli älskad för vem man ”är” växer och orkar du då fortfarande inte att hantera din egen-infogade ”delning” gentemot gruppen – utan fortsätter att kleta din ångest 💩 utåt på de ”svaga”, ”de pengastinna” och ”de ytliga” så låser du in dig i din konstruktion – Och i den bemärkelsen blir det då alltid ett självkänsloproblem som du evident loopar/manifesterar i en yttre verklighet


Narcissism och agression

En narcissist är en person som har fastnat här och istället för att hantera den situation där hen känner att hen inte är sann mot sig själv så stödjer hen upp sig på yttre attribut och väljer att umgås med människor hen egentligen inte respekterar – eftersom hen inte heller vågar stå upp för sitt sanna jag!

Icke-kontrollen över det inre, resulterar således i en vilja att istället kontrollera det yttre! – men det kommer då alltid att finnas en dissonans mellan den verklighet de har och den sanna verklighet de vill ha!

Narcissisten och empaten blir således ofta varandras motpoler i en dans som i bägge fallen handlar om att inte vara sanna mot sig själva – i empatens fall för att åtnjuta narcissistens beskydd eller kärlek – och i narcissistens fall för att empaten går att omforma och inte hotar det känsliga egot som inte har fått utvecklats eftersom de inte står upp för sig själva ”Egentligen”.

Men utgången är ofta horribel för empaten eftersom det yttre aldrig kommer att kunna tillfredsställa narcissistens inre sår – och empaten åtnjuter inte heller tillräckligt respekt från narcissisten för att kunna omforma hen – eftersom just det som låste narcissisten i sitt sår: rädslan för svaghet och sårbarhet – är vad narcissisten tycker att att empaten är. Det vill säga: svag och därmed (- i hens ögon) patetisk.


worms eyeview of green trees

När jaget skaver mot miljön

Men finns det områden där aggression är bra? Det värsta man kan göra är ju trots allt att förneka sig själv att ha de känslor som man har?

Ja känslor ledsagar oss och är MYCKET viktiga att vi inte förtrycker! Om vi tänker att hjärnan 🧠 bara är en förlängning av våra nervsystem med någon slags egen uppgift att tänka över hur vi ska överleva även socialt – så är stress vårat nervsystem som reagerar mot en dissonans – en obalans – mellan vårt upplevda jag och den sociala miljön i vilken vi befinner oss.

Upplever vi att vi har fått sälla oss till en ordning som vi egentligen inte köper – men vi inte i den grupperingen heller står upp för vad vi tycker är rätt i, så hamnar vi i ett permanent ”ljug” som istället äter oss inåt!

När vi dessutom är vana av att inte få våra gränser respekterade eller när vår oförmåga att ställa upp gränser där de behövs eller formulera nya narrativ i nutid, slagit över i rädsla – då kommer aggressiviteten!

Finner vi en kanalisering för den extra energin till förändring -då är stressen en bra kraft! Finner vi inte ett utlopp för dissonansen så leder det till aggression (- tänk näthatare osv.).


multicolored numbers for counting on wooden table

Eriksons utvecklingsstadier:

Psykoanalytikern Erik Erikson utvecklade runt 70-talet en teori om de olika stegen i människans psykologiska utveckling (- De steg som BTW sedan fick utgöra grund för teorin om anknytningsstörning🙄).

Han menade att under olika stadier av mänsklig utveckling ”slåss” vi med olika motsatser i vår egen utveckling. Dessa (menade han) var:

  1. Tillit vs Misstro (0-1,5 år)
  2. Självständighet vs Tvivel (1-3 år)
  3. Flitighet vs Underlägsenhet (6-12 år)
  4. Identitet vs Identitetsförvirring (12-20 år)
  5. Närhet vs Isolering (19-40 år)
  6. Produktivitet vs Stillastående (30-60 år)
  7. Integration vs Förtvivlan (50+ år)

Läs om samtliga stadier och vad som utvecklas ungefär när här

Teorin var att fick du inte utvecklas ”normalt” och med kärlek, trygghet och respekt mot vem du är under någon av dessa utvecklingsstadier så skulle du ”fastna i utvecklingen” där och således få sociala problem som vuxen.

Det vill säga; I stadie 1 fastnade du om du inte hade stabila föräldrar eller en omgivning där du i de första åren fick lära dig att omgivningen är trygg och säker – utan istället fattade misstro till omgivningen. Och i tonårens utvecklingsstadie fastnade du om du inte fick en stabil bild av din egen identitet – skild från dina föräldrar men stabil i ett nytt sammanhang – då kunde du hamna i ett permanent upplevt utanförskap.


Aggression identifierar var din och andras ”Pain-body” finns

Hur som haver! När en vän eller du får en onaturligt förhöjd reaktion till något som sägs så har du troligtvis identifierat/trampat på ett trauma/ett sår – eller som man också kan beskriva det; en ”Pain-body”! 👇

Begreppet Pain body har jag lånat av Echart Trolle (videon) för att det på ett så effektivt sätt illustrerar var det gör ont!
– Titta gärna på videon nedan och försök själv identifiera de kommande dagarna var dina egna och andras ”Pain-body”:s❣️ verkar finnas.

Echart använder även kroppen och känslorna för att hitta gamla trauman.


brown and white bear plush toy

Jobba med dina sår!

Man kan sedan jobba med sin känslomässiga sår och narrativa omognad med en terapeut för att undvika att blöda såren vidare på andra.

Mitt tips är exempelvis Mindler – där du för 100kr per besök får tala med en person som förhoppningsvis kan hjälpa dig att komma vidare!

– Lycka till med att komma vidare från din traumaintroducerade narrativa låsning! 🤗 ❤️

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.