KÄRLEK & POLARITET: Sexiga gränser, självkänsla och självmedvetenhet

När vi blir kära väljer många av oss att ”släppa efter” lite på våra gränser. Det här blogginlägget handlar om varför det inte är så smart att göra, hur gränssättning hjälper oss att ”hamna rätt” i kärlek och varför gränssättning till och med är sexigt!

i hate nothing about you with red heart light

Gränssättning FÖR kärlek

Det känns kanske kontraintuitivt att sätta gränser för att få kärlek? – men om du tänker efter så är det inte det. Det vi tänker och känner om oss själva och de gränser eller brist på gränser vi sätter är även det vi får återspeglat i vår verklighet. Tänker vi således att vårt ”ärliga autentiska jag” inte kan älskas eller att våra gränser inte naturligt bör respekteras så är det också det vi kommer att få återspeglat och du kommer även att dra till dig ”fel personer” som speglar dig i din brist på kärlek och respekt för dig själv!

Många får vi höra att vi ska ”kompromissa” i kärlek men viktigt att förstå här är att det inte handlar om att kompromissa med vem du själv är! – För gör du det så visar du att du inte ens själv står upp för vem du är – vilket verkligen inte är sexigt!

Nummer ett är alltid att känna efter vad du vill och vad som känns rätt för dig – gränssättning är sexigt för att du respekterar dig själv och därför kräver den respekten även av andra!

you are worthy of love signage on brown wooden post taken

Hur vet du vart gränserna går?

Men hur ska vi då veta vart våra gränser går? – Vissa av oss har kanske haft det svårt under uppväxten att hävda våra gränser?
– Det kan exempelvis vara fallet om vi har växt upp med föräldrar som inte har respekterat våra gränser – som exempelvis stränga föräldrar, våldsamma föräldrar, narcissistiska föräldrar eller helt enkelt föräldrar som inte haft ork att ”ta in” och respektera vår gränser?

Kanske har vi växt upp med ensamstående föräldrar och därmed inte riktigt ”fått chansen” att hävda vår egen autonomi på samma sätt genom att kunna ”spela ut” föräldrarna (- våra två genetiska arv) mot varandra när vi inte får vår vilja igenom?

Hur ska vi då veta vart våra gränser går om vi under så många år kanske har fått undertrycka vad vi själva tycker och känner för att så som vi uppfattat det; kunna åtnjuta vår förälders beskydd? – Hur vet vi vad vi själva vill när vi kanske hela vårt liv har fått träna på att INTE uttrycka vad vi tycker och känner på vårt sätt?

Jo vi tränar i att ”känna efter”! Det vill säga hur känns saker i kroppen? – Hur skulle vi VILJA reagera nu?

Och tänk här på att aggression i grunden oftast är en reaktion på rädsla av över att inte få våra gränser respekterade och alltså en ”trappa ner” på behovshierarkin. Förutsätt istället att du kommer att få dina gränser respekterade och gå inte först på aggression!

För att komma ur ”offermentaliteten” av att:- – Jag blir arg/alltså rädd att du inte ska respektera mig när du gör så! Så backa istället! – Andas! Och tänk efter: hur uttrycker jag på ett trevligt och inte aggressivt sätt vad jag vill i den här situationen? ( Tänk: – när du gör så där så känner jag att…)

art background brick brick texture

Varför det inte är andras uppdrag att hålla våra gränser?

Jag får ofta höra – framlyft med lite ”offermentalitet” att det inte HELT är ditt eget ansvar att hålla dina gränser utan andra personer kan faktiskt vara ”snälla” också! – Och det är sant! – när du väl har berättat dina gränser så bör du förvänta dig att de följer dem för annars blir det konsekvenser eller hur? 😁

Men andra personer kan inte hållas ansvariga för att hålla dina gränser innan du ens luftar var de går! – För hur ska de då ens veta vart de går? (- Här fastnar exempelvis ofta en narcissist eftersom narcissisten tycker att andra automatiskt ska veta var hens gränser går samtidigt som de ser ner på de som respekterar deras gränser eftersom de inte respekterar sig själva..🙄 )

Och vem är det EGENTLIGEN de gillar om du inte har visat vem du EGENTLIGEN ÄR genom att visa vart dina gränser går?

Ibland träffar vi de som hur som haver inte respekterar våra gränser och för mig så brukar det då hjälpa att se det som en ”boss-fight” – Det vill säga se det som en extra svår motståndare i dataspelet av ditt liv 👾 som du måste lära dig att hantera innan du når nästa nivå i spelet/livet!

Narcissister och din gränsättning

De enda slags människor som du drar till dig när du INTE sätter gränser är narcissister..

Eftersom narcissister i grund och botten inte gillar sig själva och därmed måste upprätthålla en grandios men bräcklig självbild, så går de därför inte heller efter de kärlekspartners de EGENTLIGEN vill ha, eller personer med gränser eftersom de inte kan ta avslaget!

Det klickar därför i 🧩 din brist på gränssättning i det att de kan ”forma om” dig (- eftersom du ju inte håller dina gränser).

Även narcissisten har således en oförmåga att ”vara sig själv” och det är därför hen ofta stödjer upp sin självbild med yttre attribut som status, pengar, makt och vackra blondiner 😉 – gillar du dem för det så är det i deras ögon dock du som är ytlig, ointelligent och ”halv” eftersom en narcissist aldrig själv tar ansvar för sitt känsloliv. – Och därmed sitter även narcissisten fast i en cirkel av självuppfyllande profetior 🔄

Här är det din brist på gränssättning och känsla av ”otillräcklighet” som drar dem till dig! – för att de är beredda att spegla dig i den bilden!

– Fly! 💔

woman sitting with hand on a mirror

Till sist…

Sist men inte minst är det ditt ansvar att se till att ditt liv blir så bra som möjligt och att stå upp för dina gränser är essentiellt i det arbetet!

Att hitta någon som respekterar dig och dina gränser är A och O – men tänk också efter hur du uttrycker dina gränser och hur andra uttrycker sina gränser mot dig!

Enda sanningen är nuet och hur sann är du mot dig själv i nuet och med vad du vill och känner i det? Bär du med dig gamla demoner/sanningar som du inte omprövar i nya sammanhang?

Din verklighet är din spegling av ditt inre – så hur känns nuet mot vem du är och var skaver det? – Och hur är du medskapare i det?
När får ”kompromisserna” slagsida åt den andres håll? Och säger du vad du tycker då? Eller hyser du istället agg eller en känsla av självutplåning?

Kort sagt: Hur mycket tar du ansvar för dina gränser?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.