Josefin DeivingSjälvutveckling - Samhälle - Ondska och Kärlek

INCITAMENTSSYSTEM: När människor hatar sina jobb…

Under en lång tid har kritik lyfts mot PostNord som allt fler klagar på; inte delade ut sina paket och har allt annat än ”service minded” anställda (läs bland annat denna artikel)..
Och alla har vi nog någon gång varit med om den där irriterande leveransen som aldrig kommer fram, där man får veta att de ”försökt att leverera” men själv har man inte hört ett pip varken på telefon, hört dem ringa på dörren eller på annat sätt kontakta en.
Jag tror problemet här är hur leverans-företagens incitamentsystem ser ut kombinerat med människor som hatar sina jobb…

Jag ber på förväg ursäkt mot folk som tar illa upp av denna text, det finns anledningar att hata sitt jobb som ligger bortom individens förskyllan; så som hur företaget styrs, hur de behandlar sina anställda och hur man ser på ”fotfolket” osv. Och ja, det är mycket möjligt att PostNord har dragit ner på personal för snabbt och att folk får för lite tid för att utföra sina jobb – men det finns faktiskt också en förskyllan hos individer som fortsätter jobba på ett jobb som de hatar…

Företag som sköter saker från företagets perspektiv – inte kundens:

Både DHL och Post Nord (och säkert fler leveransbolag) har problem med hur de sköter sina leveranser. Varje tänkande människa vet exempelvis att i Stockholm i alla fall så har de flesta hus kod och de flesta människor jobbar på dagarna (det vill säga är inte hemma). Ändå misslyckas leveransbolagen varje dag med att göra så enkla saker som att kolla att den de ska leverera till är hemma, kolla om de har kod eller ännu bättre; ge mottagaren alternativet att leverera varan till närmaste postkontor så att man får hämta ut varan när man har tid istället.

Företagens incitamentsystem:

I nästa led så finns det även ett problem med incitamentssystemen. det vill säga; människor som jobbar med att leverera får inga bonus eller något extra när de levererar varor till faktisk mottagare..
– Deras primära mål blir således att klara av arbetsmånaden med minsta ansträngning möjlig och att få sin lön som vanligt i slutet av månaden (-Än en gång ursäkta).

Hur tänker arbetarna på jobb som de hatar?:

När incitamentssystemen på tråkiga jobb inte är byggda på sådant sätt så att du får pengar/bonus när du de facto levererar så får du folk på golvet på dessa mer monotona, lågbetalda och faktiskt tråkiga jobb som faktiskt bara har två incitament; hur duckar jag så mycket jobb som möjligt? Och hur lurar jag systemet om det finns något?
Det innebär att när man som mottagare exempelvis ska få en leverans av möbler och till det få två uppbärare – så gör ibland de anställda istället upp i bilen att: idag är du ledig så kör jag alla leveranser själv (men den andra stämplar inte ut) eller när du ska få leverans av enskild; att de istället ”ger upp” när de inte har en kod eller liknande eftersom det då bara är att fylla i, i systemet; ”gick inte att leverera”
(-För min del hade jag till och med en gång tagit ledigt för att ta emot en leverans, det fanns kod som levererats men de påstod ändå att jag inte varit hemma när de ringde på – vilket de inte hade gjort!)

Vad som händer med företagskulturen när folk hatar sina jobb?:

De flesta av oss har någon gång varit på dessa jobb som faktiskt är svåra att gilla och få upp låga, för eller där ledningen behandlar en som skit. Jag jobbade exempelvis med att ”galja kläder” på Lindex när jag var yngre och senare i livet när jag efter 6 år inom barbranschen började ruttna på den branschen för min egen del och på ”alla fulla as” – så låg min service-nivå verkligen långt ifrån på topp..
– Och när man inte mår bra på sitt jobb så har man ofta en förmåga att även förgifta kollegorna och kulturen runtomkring sig… Man börjar snacka skit om företagsledningen, ”de korkade kunderna” och allt annat man kan komma på för att lägga ångesten över att man inte trivs utanför sig själv…

Vad händer med människan som hatar sitt jobb?

– Så fungerar vi människor; när vi inte vet hur vi ska ta oss ur en situation som känns illa försöker vi göra oss av med vår ångest på detta sätt; skylla på ledning, skylla på korkade kunder, skylla på kollegor(?) – Men man ska vara medveten om att detta sätt att hantera sin ångest gör även att man ger bort sin egenmakt och sin egen handlingsförmåga att själv göra något åt situationen.

Antingen gillar man sitt jobb – och då försöker man lösa det som är fel – eller så ser man till att sjappa!! ☝️ Fotfolket på PostNord säger att de har försökt att göra detta (- lösa det som är fel) och här uppstår ju ofta en dissonans mellan konstruktiv feedback (-låt oss göra företaget bättre) och bara ren kritik (- här är min ångest nu är den din!) – och vad som har hänt i det här enskilda tillfället kan ju uppenbarligen inte jag uttala mig om..

Vad bör göras?

Det är min fasta övertygelse att alla jobb som människor hatar att göra bör försvinna. Tråkiga jobb bör automatiseras och människan bör lämnas fri till det hon var byggd för att göra, det vill säga; utvecklas!


Jag vet att många av de som hamnar på de här jobben ser ingen utväg – kanske har de haft en/fler dåliga lärare som har krossat deras akademiska självförtroende eller så har de råkat ut för dåliga chefer som i sin egen självupptagenhet systematiskt har diskvalificerat de anställdas lösningar och på det sättet krossat självförtroendet hos dem.

Men jag ser en framtidsversion i att sänka trösklarna för folk att komma vidare för let´s face it: de tråkiga/förutsägbara jobben kommer automatiseras – inte minst för att det finns starka incitament i den industrialiserade världen att göra så eftersom arbetskraften kostar mer än maskiner och system – i slutändan..

Written by
Josefin Deiving

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Josefin Deiving

Prenumerera på min RSS