Så förändrar du ditt liv till något bättre

Jag har många gånger tänkt på det här med vad som skapar förändring i ens liv och vad som förhindrar förändring. Många gånger håller vi oss tillbaka från förändring färgade av gamla erfarenheter av misslyckanden eller sociala “straff” när vi försökt förändra oss eller vår situation. Straffen kan komma i formen av social exkludering, från hållande av beskydd (från föräldrar och partner) – eller inifrån i form av oro för misslyckande. Vad man behöver tänka på är dock är att din oro är till för att sätta igång din stresshormon – och ge dig den där extra kraften du behöver för att orka med förändring – allt du behöver göra är att kanalisera den! 

Varför man fastnar i ett liv som skaver:

Ofta har folk glömt vad det var som fick dem att sluta sträva och istället köpa att det inte gick att göra något åt deras situation. Ibland var det beskyddet från föräldrar, vänner, partner eller arbetskollegorna som villkorades med att inte göra anspråk på att ändra status quo. I annat fall var det de egna erfarenheterna av att försöka förändra som gjorde att man efter en eller flera försök gav upp hoppet.
Vi färjas av våra tidigare erfarenheter eftersom minnet alltid har varit en viktig del i vår överlevnad – Vår erfarenhet av att angripas av de andra djuren på stäppen – gav att vi klättrade upp i träd eller sov i grottor och i den kontexten blev minnet/våra erfarenheter viktiga för vår överlevnad.

Eller som min KBT:are säger: De här skyddsmekanismerna behövs för att skydda oss från det onda – vilket innebär att de “behövs tills vi inte behöver dem längre”det vill säga tills vi har förändrat vår erfarenhet av situationen..

Vad som hur som haver händer när du har dåliga erfarenheter av förändring är att du “stänger ner”, flyr situationen eller stannar i gruppen även fast den är fel för dig – för det kan vara farligare “på stäppen”.
Du slutar se möjligheter och söker istället sanningar som bekräfta din tes: att det inte är någon idé att göra anspråk på något annat än det som är nu för det här, det här och det här är varför situationen inte går att förändra…

 

Varför du fastnar i ett tankefängelse:

Har du dessa dåliga erfarenheter av förändring, det vill säga att beskyddet från vänner, föräldrar osv. har varit villkorat till en viss ordning eller att alla slags anspråk på att utmana dig själv har givit dåliga konsekvenser så har du tre val för att göra dig lycklig igen.

  1. Köp situationen och gilla den – konformera till vad som är
  2. Lämna den här gruppen som villkorat ditt beskydd till att du konformerar till en ordning du inte kan köpa
  3. eller tre: släppa den livssaning som håller dig kvar i ett läge som du inte vill vara i och förändra/utveckla dig själv

Lämnar du gruppen står du skyddslös med en oviss framtid. Konformerar du får du dock resultatet att du inte är sann mot dig själv. Bägge kan ge extremt dåliga följder. Att lämna gruppen/stammen/vem du varit kan leda till något sämre – men det kan också leda till något mycket, mycket bättre – Vad det handlar om när det kommer till att få en bättre utkomst än från vart du startade, är att du håller fokus på vad du vill ha. -Så länge du gör det så kommer utkomsten inte att bli sämre än vad du kom ifrån i slutändan! Och kom ihåg: hela historien är inte skriven än! Det som ser ut som något sämre idag – kan i långa loppet vara det som ledde till något bättre!

Att konformera till något som känns fel leder nästan alltid till något sämre – det vill säga att du inte är sann mot dig själv vilket i sin tur kan leda till: oro, stress, fysiska manifestationer som: huvudvärk, magont och andra stressrelaterade sjukdomar.

Men vi är ofta befogat rädda för att göra förändring som kan leda till något bättre. Jag har själv många gånger kämpat med “sanningar” som har hållit mig kvar i en livssituation som skaver; En av dessa sanningar var att att jag inte var bra i skolan, att det inte gick att öva upp eftersom jag ändå var dum och att man föds duktig eller så föds man utan talang och då går det inte att göra något åt det.

Rädslan att förändra sitt liv är befogad och den var så särskilt “på stäppen” där att skilja sig från gruppen kunde bli lika med att bli “sabeltand-mat” 😉 . Men i ett uppstyrt samhälle med säkerhetsnät är exempelvis inte en chansning jobbmässigt lika med döden och att lämna sin “stam” är inte heller den “sociala döden” – du kan alltid hitta nya vänner på Meetup, Bumble, Facebook eller Tinder 😉 – Men ändå har folk en förmåga att stanna i sina tankefängelser eller i de liv som skaver och istället hitta anledningar till varför de bör sitta kvar där i mörkret..

 

Hur du bekräftar ditt tankefängelse:

Din tro/dina sanningar färgar således i nästa led vad du ser av världen. Tror jag att skolan inte är för mig och att “smarthet” är något man har eller inte har, så kommer jag leta saker som bekräftar den testen – både i min omvärld och i mina tolkning av stress. – Min sanning blir vad jag uppfattar av världen, vilket i sin tur ger min emotionella reaktion till den (-förändring ger stress – och stress är dåligt) som i sin tur ger hur jag agerar i den (- Jag måste förhindra det som ger mig stress till varje pris) och som i sin tur ger mig en bekräftande återspegling av den (- det går inte att förändra något utan att det blir dåligt)!

Och för att exemplifiera med mitt eget liv; Min erfarenhet av att misslyckas i skolan så som den var uppbyggd då gav min känsla för skolan; att jag hatade den, vilket i sin tur påverkade mitt agerande i skolan; att jag trotsade auktoritet, som gav att skolan som konsekvens reagerade mot min brist på respekt mot dess auktoritet: med dåliga betyg <– Gruppen straffar mig!!

Ofta har tankefängelserna några gemensamma drag:

  1. Inre faktorer; Saker är som de är! – Talang, Biologi, klass avgör var du tar dig i livet
  2. Yttre faktorer; Någon annan styr! –  Politik/Patriarkat/matriarkat/kommersiell ordning styr mina chanser
  3. Det går inte att göra någon förändring – Igen på grund av inre eller yttre faktorer – dock brukar yttre faktorer vara skönare att skylla på eftersom man då inte behöver konfronteras med sina egna misslyckanden.. 😉

 

Kan någon annan ha intresse av att ditt tankefängelse bibehålls?

Vem vinner då på att du sitter där i ditt tankefängelse? Ja du vinner för att du slipper obehaget med att inte pröva och (kortsiktigt) misslyckas. Men även gruppen/Individen som styr över dig vinner eftersom du sällar dig till sakernas tillstånd och den ordning som råder.

Därför har jag alltid fascinerats av hur intresserna av de på toppen i en grupp/arbetsgrupp allt som oftast strålar samman med intresset hos dem i botten av den i det att de bägge vill behålla status quo. – De på toppen har intresse av att behålla status quo för att det är den ordning som som ger dem deras privilegierade ställning. Och de på botten vill behålla status quo för att de har dåliga erfarenheter av förändring och därför hellre än att konfrontera sina inre eller yttre demoner kan finna säkerhet och beskydd i “hur saker är”.

 

 

 

Så vad kan man göra för att förändra status quo/hur saker är och tar sig ut ur sitt tankefängelse?

I alla våras universum kretsar livet runt oss – runt vår “kärna” och runt hur vi tolkar vår omvärld.  Därför brukar jag se på livet som just en kärna – där målet är att lägga till så många lager som möjligt för att bli så “livsberikad” som möjligt.
Att förändra sitt liv ger ett nytt lager mot den kärnan och ett nytt, rikare liv – jag kallar det att “level up”.

För min del blev “räddningen” ur mitt “looser mindset” om skolan, att jag konfronterades med en rejäl kris och ett val; stanna där jag var och dö (jag levde i en mycket destruktiv relation) eller “level up” och bryta med en gammal livssanning. Men alla har kanske inte privilegiet(?) att få det så svart på vitt? I den kontexten blir det viktigt att bena ut sina val. –> Vad du betalar vid förändring vet du troligen redan; Ditt jobb?, din säkerhet?, Ditt hem? Din stolthet?

 

Men också; Vad betalar du om förändringen uteblir ?
Hur kommer du må? (-Fysiska åkommor till följd av att du inte följer din din väg/uppfyller din livsmening? Stress, huvudvärk, illamående?) Men också hur kommer du leva? Hur kommer dina barns framtid att bli? (- många kvinnor som blir mödrar upplever exempelvis “superkrafter” när de blir med barn för att nu har deras liv en mening som är större än dem själva och får i det kraften att förändra saker och ting).
<– Du kan absolut landa i att det inte är värt det! Så kan det vara! Men om du “fastnar” för att det är viktigare att kvarhålla en “livssanning” som leder dig till fel slutstation mot var du vill vara – då kan det vara dags att förändra den livssanningen!

 

Men tänk om jag verkligen kommer från “omöjliga” förhållanden?

Jag läste en jättebra artikel för ett tag sedan som beskrev en acceptans av livet fast utan att för den delen ge upp; “Amor fati“. Den beskrev att förnekande och klagande är bara att slösa sin energi och att man istället bör känna tacksamhet i livet både för det dåliga och det bra! – för du vet inte vad som var det “bra” i längden! (- i mitt fall var det typ “bra” att bli slagen av den man jag träffade för att det skapade en “urgency” att förändra mitt liv). Livet är din bok – och den är inte färdigskriven förens den är det liksom.. – Och därför bör man att arbeta för att göra det som kortsiktigt dåliga till något som blir långsiktigt bra!
Så du gör kanske inte upp reglerna i samhället som påverkar ditt liv (- den sociala ordningen, den politiska eller den byråkratiska) , men det här är ditt liv och din resa! Så vare sig vem som sätter spelreglerna (nu) eller det faktum att du inte är särskilt “bra” på något just nu – så är livet inte slut förens det är det!

Oro – en form av extra kraft:

I fler av självutvecklings-böckerna från USA pratar man om hur man ska tolka stress och oro. – I många av dem menar man att vi ofta gör en felaktig tolkning av stress och på när våra “fight or flight”-system kör igång.. Man kan göra, och många gör också, gärna tolkningen att när “systemet” drar igång så är det just fly man ska göra. Och ja; ibland kan det vara bra att “fly” den grupp du för tillfället tillhör som inte är rätt för dig. Men däremot när stressen och oron är över en utmaning så ska du aldrig fly från den!

Den oron är till för att ge dig den extra kraft och fokus du behöver för att göra förändring. Jag älskar exempelvis när min kära mor utsätter sig själv för “digital stress”. Helt plötsligt är det något på sociala medier som inte fungerar som det ska eller hon har gjort något fel. – Då använder hon den extra stressen för att foka på att lösa situationen – och som konsekvens fastnar det hon lär sig i hjärnbalken eftersom det funnits en nödvändighet och en extra stress som har bidragit till ett förhöjt fokus på att lösa situationen.

Inom lärande pratar man om att stressen bara behöver fokuseras. Att den är till för att användas som en förhöjd förmåga att “ta in” och att det handlar om att inte tolka stressen som obehag – utan just som “kropps-systemets” sätt att hjälpa oss på traven i förändring.

Nyckeln här är dock att inte utsätta sig själv för allt för stora utmaningar (mamma bör inte sätta igång och lära sig programmera!) – utan att man utsätter sig för utmaningar som är lagom för att faktiskt klaras av utifrån nu rådande förutsättningar. I den kontexten blir det viktigt att inte jämföra sig med andra! Viss jämförelse kan vara bra i syfte att se andra möjligheter och andra former av liv – men när vi utgår ifrån att vi ska vara lika bra som någon annan som har hållit på med något längre än vi så är vi dömda att misslyckas!!

Det är därför sociala medier kan vara så skadliga. – för att vi via dem konfronteras med våra vänners allra mest lyckade sidor (- för det har en tendens att vara det som folk framhåller) – och eftersom det är allt som framhålls av dem (och inte deras kämpande för att ta sig dit) så låter vi oss nedslås av våra egna misslyckanden i kontrast (- ja vi är allt för stränga mot oss själva oftast).

 

Så hur når du nästa “level”?:

Vad det handlar om för att nå nästa “level” i ditt liv är således att du bestämmer dig för vart du ska och att du sen tränar, tränar, tränar i din enskildhet, på det du vill uppnå. Och tänk då på att inte bita av för stora delar, inte jämföra dig med andra (- för tidigt) och att inte låta dig nedslås av misslyckanden utan att snarare se dem som en chans att analysera och utvecklas!

Det handlar om att du bestämmer dig, tränar. tränar, tränar tills den nya ordningen har blivit den enda ordningen!!
Och i den resan kommer definitivt att komma tuffa tider då det kommer vara enkelt att ge upp, då livet verkar skrika till dig att det är dags att ge upp(!) och när förändring gör riktigt as-ont!! – men det är det du betalar för att långsiktigt få det bättre! (Förändring och utmaning sätter igång dina “pain-centers” i hjärnan – men tolkar du smärtan som en källa för extra kraft så kan du gå hur långt som helst).  Kom ihåg att använda den ångest och oro du känner över den situationen till en kraft genom vilken du förändrar.  Använd den ångest du har över din situation nu till energi att förändra din situation till vad den ska vara sen och tänk som sagt särskilt på att:

  1. Inte bita av för stora delar åt taget, utan ge dig själv du utmaningar du kan klara av!
  2. Vidare: se misslyckanden som en chans att lära – inte som en bekräftelse på att du suger och att saker inte går att förändra!
  3. Jämför dig inte med andra – utan jämför dig istället med dig och ditt eget utgångsläge!
  4. och fira dina framgångar – Tar du dig framåt så innebär det att du övervann rädslan och att du är grym!

Livet är en resa – och förändring är dess mål! Att lära så mycket som möjligt innan vår tid (den här gången?) är över.

Så gör den här omgången av ditt liv så bra som möjligt! Du sätter gränserna! – livet ger dig bara utmaningarna 😉

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.