BOKEN: Del 8. Vad som sporrade mig till ett politiskt engagemang,

När jag tänker efter vad det var som sporrade mig till politiskt engagemang och varför jag landade där jag gjorde tror jag har att göra med fler saker.
Så klart var jag präglad av att växa upp med en ensamstående mamma och de ekonomiska bekymmer som kom med det – men fanns också händelser i mitt liv som gjorde att jag kände: – Nej för fan! det här behöver styras upp bättre ☝️

Egentligen hade jag alltid “gått igång på” politik redan när det var skolval i skolan och vi skulle ta reda på vad olika partier tyckte och varför. Jag råkade ut för en mycket övertygad och bra Centerpartist i det parti “vi skulle vara” när jag var typ 12? – Men eftersom mamma röstade på Folkpartiet så var det snarare dem jag sökte kontakt med när jag blev äldre och tänkte att jag skulle engagera mig politiskt.

Jag fann mig dock aldrig hemma riktigt i Folkpartiet. För det första verkade ingen komma från en sådan bakgrund som jag gjorde (- växte upp med en ensamstående mamma i förorten Spånga). Och för det andra störde jag mig på deras grovt förenklade syn på socioekonomiska olikheter och korrelationen med möjligheter i livet utifrån det.

Det var som att de sa: – alla får samma möjligheter i livet i och med skolan! – och sen är det upp till de egna ansvaret!☝️ Jag som hade växt upp med en ensamstående mamma visste att det var liiiite svårare än så.. Så klart hade inte jag samma chanser som andra i livet när min mamma var tvungen att jobba sena nätter istället för att hjälpa mig med läxan. Och så klart var det inte samma förutsättningar för mig när min mamma inte ens hade råd att köpa nya kläder till mig när gamla gick sönder.. – vilket hos mig även skapat ett extremt ångestfyllt förhållande till pengar – och kläder 😜.

När jag förstod att folkpartisterna inte var som jag(…) gick jag därför ut ur partiet – det är viktigt att man får en “förankring” i ett parti om man ska bli bestående i det. Så åren gick egentligen ända tills jag var 23 tills något hände som gjorde att jag kände att jag fick skjuts i att engagera mig politiskt igen! Och en sådan händelse som i alla fall formade mitt engagemang i politiken var en händelse på den krogen där jag jobbade när jag var typ 23.

Jag hoppade runt mycket på tillfällig jobb när jag jobbade som bartender. – De fasta jobben var på den tiden få och inte sällan fick jag gå för att jag hade typ nobbat chefen eller något annat trivialt🙄 (- på ett ställe som jag hoppade in på när det högsta cheferna var borta, var ett ställe där de exempelvis inte ville ha tjejer i barerna för att de “var så svåra att ha att göra med”).
Den tiden som jag ska berätta om här under jobbade jag dock på ett ställe som jag visserligen inte behövde sluta på för att chefen ville till(…) däremot var det här det ställe där det slutligen brast hos mig att så här kan vi fan inte ha det i landet Sverige ☝️

Sett i efterhand var det nog utsattheten jag reste mig emot när jag engagerade mig och det var det som gav mig den där sparken i baken jag behövde för att själv mer aktivt engagera mig i politik och försöka göra något åt den situation som jag då delade med hälften av alla 16- till 24-åringar och en fjärdedel av alla 25- till 34-åringar på icke fasta jobb.

En helt ohållbar situation där cheferna helt sonikt utan förvarning kunde ta bort mina arbetstimmar precis innan hyran för min olagliga andrahandslägenhet skulle in (!) och facket som tydligen skulle hjälpa mig(?) eftersom jag betalade skyhöga(!) avgifter till dem inte gjorde det utan gjorde istället inte ett skit för att förhindra varken det 👆 eller hjälpte mig när arbetsgivare inte fyllde i mina anställningspapper eller A-kasse papper korrekt.. (- så att jag inte fick någon A-kassa…🙄) #ByråkratiFail

Stället jag jobbade på då var ett nystartat ställe ägt av en familj.
Jag hade fått jobbet där som ansvarig för baren. Stället gick dock knackigt i början och inte sällan kunde de som sagt ringa dagen innan och säga att jag inte behövde komma in dagen efter – vilket gjorde det väldigt svårt att få ihop till hyran av den lägenhet som jag hyrde i olaglig andrahand – eftersom jag var tvungen att hyra på det sättet eftersom jag inte kunde få lägenhet eftersom jag aldrig haft något fast jobb..

När jag anställdes så hade de även samtidigt anställt två servitriser. Dessa började man dock genast att mobba tills de sa upp sig. Familjen kunde exempelvis komma till mig i baren och berätta hur korkade servitriserna var och hur de inte fattade någonting! Dessutom drog man sig inte för att skälla ut mina kollegor framför gästerna. Till slut var det bara jag kvar av original-gänget och då vändes deras mobbning/tveksamma management-metoder så klart mot mig.

Jag kommer verkligen aldrig förstå det här med mobbning – men teorin är att man själv må bättre när man trycker ned andra som påminner en om någon självupplevd svaghet(?) Och om jag får teoretisera över varför denna familj gjorde det så, så var det nog för att var de alla i familjen var något “rultiga” (- Deras aktiebolag hette till och med något om runda och goa) och kanske genom att behandla smalare kvinnor på detta sätt kände att de fick må lite bättre(?)

I alla fall så under tiden jag jobbade där så levde jag fortfarande rullan på Stureplan (se tidigare kapitel). När jag klev av mitt pass vid 01:00-tiden på kvällarna åkte jag ofta in mot stan och mötte upp andra bartenderkollegor eller “Stureplansfolk” och en kväll på Spybar så träffade jag så en kille som jag sedan kom att dejta. Han var känd och jag hade därför aldrig ens vågat närma mig honom själv. En kväll kom vi dock att hänga tillsammans genom gemensamma bekanta och den kvällen syntes han ha fått upp ögonen även för mig. Vi bytte nummer och dagen efter SMS:ade han mig om att han ville träffas upp tillsammans med våra gemensamma bekanta. Jag jobbade den kvällen men skulle möta upp dem efter mitt pass var slut.

Just den kvällen nådde dock mobbningen på arbetsplatsen sin pik. Jag kommer ihåg att efter att ha gått en heldag med massa skäll och massa skitsnack om mig med de nyanställda servitriserna, så toppades kvällen av med att jag obetalt efter arbetstid krävdes städa toaletten ytterst noggrant (- läs typ med tandborste😡) innan jag fick gå för kvällen.
Under tiden skickade, låt oss säga Magnus (-fingerat namn), flertalet SMS och frågade vart jag var och om vi kanske istället bara skulle skita i det hela, varpå min stressnivå slog över i ilska. När damerna/familjen därför skulle “titta om jag fick godkänt” på min städning lackade jag och packade ihop mina kläder för att sticka. -Jag har inte betalt för det här! skrek jag smällde sedan igen dörren bakom mig med en smäll.

Kvällen med Magnus och mina vänner blev riktigt bra trotts att min start av kvällen hade varit lite så där.. Kvällen slutade med att Magnus sov över hos mig redan första natten. – Dock gjorde vi ingenting! Ja, förutom att möjligtvis hångla.
Efter den dagen träffades vi sedan i stort sett 3-6 dagar i veckan. Samtidigt fick jag i praktiken sparken från det ställe jag jobbat på. Eller det vill säga; de ringde mig och sa att jag inte behövde komma in på de schemalagda timmar jag hade under resten av månaden och när nästa månads schema lades fanns jag inte med. – Ändå hade de mage att säga att jag hade sagt upp mig själv vilket gjorde att jag inte beviljades A-kassa för den tiden jag var arbetslös – Jag ringde facket men de återkom aldrig även om det här var en riktig “slam dunk” om de hade fört process… 🙄

Jag måste ha ringt facket femhundra gånger men Restaurangfacket verkade inte alls ha koll på sina grejer på den tiden… Första gången jag ringde hade “ombudsmannen som har hand om dessa frågor” ledigt. Han skulle dock ringa upp – vilket han så klart inte gjorde.. 🙄 Den andra gången jag ringde ville jag ha hjälp med att få ut arbetsgivarintyg från en arbetsgivare som tyckte att dessa var jobbiga att fylla i (-troligtvis eftersom han betalat mig lite svart vilket jag inte visste). – Inte heller denna gång hjälpte de mig tills jag fick ut dessa. Och tredje gången var det som sagt om denna. Men då kunde de inte heller hjälpa mig eftersom jag inte var fastställd än. Nej restaurangfacket var konstaterat ingen bra investering för mig… 

Under tiden som detta pågick hade jag även börjat att plugga på komvux.
Jag som sagt till mina gamla gymnasiekompisar att de aldrig skulle få se mig i en skolbänk igen började revidera min livsplan nu. Krogbranschen gav få fasta jobb och jag började ifrågasätta om detta verkligen var vad jag ville göra resten av livet. Dock hade inte betygen blivit så bra från skolan eftersom jag och Frida skolkat så mycket (se tidigare kapitel). Så innan jag kunde börja på högskolan var jag tvungen att läsa upp mina betyg på Komvux.

Där kom jag att träffa många väldigt många intressanta människor med tragiska livsöden som genom Komvux nu fick en andra chans. 
Dels träffade jag en tjej som pluggade på Komvux för att hon vid 15 års ålder blev gravid med sin misshandlandes pojkvän. hon kunde dock inte göra abort eftersom hon och hennes familj var djupt troende katoliker. Så när barnet kom hoppade hon av skolan för att ta hand om det och läste nu in gymnasiet på komvux för att i framtiden kunna försörja för henne och hennes barn.
En annan tjej som jag träffade på komvux hade vid tidig ålder hamnat i stippbranschen och hade sedan åkt in på ett långt fängelsestraff då man hade misstänkt att hon utifrån att hon var så smart, hade hjälpt sin pojkvän (som ägde stripp-stället) att tvätta pengar. Även hon var starkt motiverad att klara skolan denna omgång och hade till och med opererat ut sina silikonbröst för att tas “mer seriöst”. – Med andra ord starka individer med beslutsamhet att klara sin “andra chans”.

En annan riktigt viktig person som jag även kom att lära känna under Komvuxstudierna var även den vän som sedermera fick mig att gå med i Socialdemokraterna. Han hette Fredrik.
Fredrik var dock inte med i socialdemokraterna själv men han hade en djup rotad och en väl genomtänkt tanke om varför han själv röstade socialdemokratiskt. Han och jag brukade efter våra lektioner ihop (vi läste samhälle och historia) sätta oss på en krog på söder och diskutera det vi hade lästa. Jag som fortfarande tolkade mig själv som liberal på den tiden (och röstade folkpartiet) började genom samtalen med honom se hur taffligt det liberala politiska verktygen tedde sig gentemot det socialdemokratiskt reformistiska och sociala ingenjörskonsten. Samtidigt kände jag att även om jag blev allt mer övertygad om att jag var sosse, så uppfattade jag det som att man hade glömt av mig och många av mina generationskamrater i sin strävan mot en bättre morgondag (- se från texten ovan) eftersom vi hela tiden verkade falla utanför säkerhetsnäten i samhället..

Här hade vi ett parti som stod för den fulla sysselsättningen, samtidigt så såg jag en arbetsmarknad där jag och mina vänner kunde få sparken för att vi inte låg med chefen eller utstod mobbning. Socialdemokraterna skulle vidare vara ett parti som stod för att allas rätt till boende. Samtidigt så var det få, av även allmännyttans hyresvärdar, som släppte några lägenheter till oss som saknade fasta jobb. Dessutom var jag arg på facket som ju faktiskt bara var skit för oss som inte kom in på fasta jobb och jag läste i tidningarna att vi blev allt fler bland de unga som inte åtnjöt de säkerhetsnät som tidigare generationer fångats upp av…
Så när jag landade i att jag var sosse var det med den lågan i baken som jag kom in; Partiet behövde fler unga på beslutande positioner som kunde beskriva den verklighet som jag och generationskamraterna som kom efter upplevde. Så 2003 sökte jag därför medlemskap i socialdemokraterna.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

En tanke om “BOKEN: Del 8. Vad som sporrade mig till ett politiskt engagemang,”

%d bloggare gillar detta: