SAMHÄLLSREFLEKTIONER: Är offentligheten på väg ner i Dantes 5:e cirkel av helvetet?

För ett tag sen gick mediaprofilen Cissi Wallin ut med att hon ville ta avstånd från en internetkultur som hon menade att hon själv i allra högsta grad varit med att elda på. En Internetkultur där skribenter och mediaprofiler genom att skala bort nyanser och saklighet i narrativet har kunnat driva in klick och likes till sina artiklar och uppdateringar genom att under-elda hat. (Artikel uppdaterad)

Och vi lever onekligen i en tid som ter sig allt grövre och mer aggressiv än vad jag på mina 40-någonting år i alla fall någonsin har varit med om.

Obalanser ger klick?

Sedan åtminstone 90-talet verkar vi i det offentliga samtalet ha haft en fabless för det provocerande – det som rycker oss ur vår narrativa dvala och omförhandlar normalläge.
Men för mig ter det sig 👆 i nutid allt mer ha slagit över i någon slags aggressivitet-, rädsla och obalans-dyrkan?

Klicklogiken GER att det som vår hjärna 🧠 har programmerats sen stäppen 🐆 att reagera på först..: fara och förlust – kammar hem de flesta klicken.
Det innebär att om du skalar bort nyanser i ditt berättande så kan du få till en ”vassare berättelse” som således hakar i 👆 dessa varningssystem.

Visserligen med kostnaden att ”berättelsen” du berätta blir mindre balanserad, sann och verklighets-speglande – men det pangar in klicken!  📲

Frågan är dock om det inte ökar spridningen av psykisk ohälsa i samhället?

Delning ger obalans?

Det är sorgligt att vi låter dem hållas – för det som troligtvis har givit skribenternas (och politikerns?) delning från gruppen från början (- och kanske deras anledning till att söka sig till offentligheten?) – kan just vara deras upplevda avdelning 💔 från andra.
– Och tänk om orsaken till denna delning från början till och med härstammade ur en oförmåga att se världen ur någon annans vinkel än den egna?

Återkommande har många på den offentliga arenan varit mobbade och detta trauma av delning från gruppen ger kanske behovet av uppmuntran – eller det engelska (bättre) ordet; ”reassurance”.

Att nu därför bli in-kramad i offentligheten PÅ GRUND AV sina åsikter eller vem man är – och inte (-som i skolan) utskuffad på grund av detsamma, blir således en enorm bekräftelse och något att stärka den haltande självkänslan med.

Och det är väl kanske bra att vissa kan få chansen att få läka sin psykiska sår genom att kramas in i offentligheten? – Men det är å andra sidan troligtvis inte bra, att vi som samhälle ger uppmuntran till våra offentliga personer när dessa fastnar i sin psykiska sår/sjukdom/sin delning(?)

På väg ner i spiralen?

Det finns en fara – tror jag – när skribenter på den offentliga arenan inte uppmuntras att hanterar sina sår 💔 – utan snarare tillåts att dra inspiration från dem för att sedan sprida sin egen rädsla/hat och obalans.

I Dantes femte cirkel av helvetet hamnar syndaren som drivs av ilska och de personer som under sina levnadsår inte lyckats finna som han skriver ”glädje i Gud eller människa eller universum”.

Den femte cirkeln, menar Dante, markerar änden på ”det som hade sin ömma och romantiska början i hängiven passion” – och visar med det på hur en stagnerad konstruktion som inte tillåts omformas i en social miljö, driver innehavaren till att kvävas på sin egen rättfärdighet!

Dåliga gudar

Tidigare under mina uppväxtår har ”det offentliga” försökt att balansera – eller inte tillåtit dessa demoniserande bilderna av motståndaren – för att vi någon stans alla har förstått – inte minst ur historisk erfarenhet – att ”demonisera” leder till räddsla, hat och delning.

Men våra husgudar nu på sociala medier hettsar snarare på denna nedåtgående spiral av hot och hämnd – kanske själva så beroende av att få ”acceptansen” som de inte åtnjöt som unga – att de nu njuter när kommentarsfälten fylls med hat mot ”de andre” som de också hatar?

Men vad tycker vi som samhälle? – ska de psykiska ohälsans husgudar få använda offentligheten för hetsa flera mot vad de tror är deras plågoandar och blöda sina gamla sår på nya aktörer som inte var de som orsakade deras sår?

Eller bör det offentliga och deras gatekeepers snarare mana dessa personer till försoning med sina demoner istället för att hetsa på detta vidarespridande av hat?

Någon stans kan jag tycka att det är dags för medias gatekeepers att fundera på om det inte finns bättre sätt att ”få in klicken” genom sådant som hjärnan 🧠 också ”reagerar” bra på – det vill säga; att få lära sig saker och förstå andras vinklar?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.