Är offentligheten på väg ner i Dantes 5:e cirkel av helvetet?

Vi lever i en tid som ter sig allt grövre och mer aggressiv än vad jag på mina 40 år i alla fall någonsin har varit med om.
När jag läste historia på högskolan märkte vi snabbt att det historiska narrativet verkade gå i pendelslag med ett ständigt omförhandlande av normalläge och att det var inget att oroa sig över – två steg framåt och ett steg tillbaka som min professor sa när jag frågade om vi som mänsklig ras någonsin lär oss? Men idag funderar jag snarare på om vi som kollektiv inte ändå är på väg ner i Dantes 5:e cirkel av helvetet? – och det flitigt påhejat av media, media-logiken och medias gatekeepers?

Obalanser ger klick?

Sedan åtminstone 90-talet verkar vi i det offentliga samtalet haft en fabless för det provocerande – det som rycker oss ur vår narrativa dvala och omförhandlar normalläge.
Men för mig ter det sig idag mer som att det 👆 i nutid har slagit över i någon slags aggressivitet-, rädsla och obalans-dyrkan?

Klicklogiken GER att det som vår hjärna 🧠 har programmerats sen stäppen 🐆 att reagera på först: fara och förlust – ger att vissa av offentlighetens människor, genom att skala bort nyanserna i det de skriver om, kan ger en bild av vanvett och obalans och således haka i dessa neurologiska varningssystem och kammar hem de flesta klicken!

Delning ger obalans?

Det är sorgligt – för det som troligtvis har givit delning från gruppen från början (- och kanske deras anledning till att söka sig till offentligheten?) – kan just vara deras upplevda avdelning 💔 från andra. – Och tänk om denna delning från början till och med härstammade ur en oförmåga att se världen ur någon annans vinkel än den egna?

Återkommande har många på den offentliga arenan varit mobbade och detta trauma av delning från gruppen ger kanske behovet av uppmuntran – eller det engelska (bättre) ordet; ”reassurance” – och att nu bli in-kramad i en offentlighet?
Och det är väl bra att vissa kan få chansen att få läka sin psykiska sår genom att kramas in i offentligheten! – Men det är å andra sidan troligtvis inte bra att vi som samhälle ger uppmuntran till våra offentliga personer när dessa fastnar i sin psykiska sjukdom/sin delning!

Jag slåss själv med den delning jag kände under uppväxten då jag hamnade i snobb-omårdet Äppelviken och för första gången i mitt liv fick uppleva hur det var att vara riktigt utanför, att inte duga för att jag var i deras ögon var fattig, ful och ”ett jävla sossebarn”
(- eller så stod jag för en ordning och en attityd som inte hade funkat i deras gemenskap?).

Jag VET att det är ett sår där 💔 och allt jag läser, gör och skriver är kanske en form av självterapi för vad som hände där i tonåren som gav en nervositet i själen? Men jag söker att jobba hårt med att försöka att inte få min delning att ”drabba” andra.

På väg ner i spiralen?

Det finns dock en fara – tror jag – när skribenter på den offentliga arenan inte hanterar sina trauman utan snarare drar användning av dem för att sprida hat.
– Jag vet själv hur lätt det var att hata ”de jävla snobb-barnen” som mobbade mig under uppväxten.. – och på den tiden kände jag en stark vilja att hämnas!

– Men det är så vi drattar ner i spiralen…

Förståelse och vetskap om att mobbaren lider av samma sår som de söker utsätta någon annan för, är liksom hela kärnan för att få slut på spiralen!

Man märker i den offentliga debatten att de skribenter som inte hanterar sina sår utan snarare söker acceptans för dem hejas på av de som känner sig utanför samhället nu… – och på samma sätt som en våldtäktsman eller pedofil söker utsätta någon annan för de trauman eller känsla av maktlöshet man (oftast) själv har utsatts för – så känns det nu som att hämden för uppväxtens trauman nu ska kletas på nya aktörer med liknande attribut som de i original-traumat och att sedan hetsa ”svansen” mot ”fienden” för att få den slutliga återupprättelsen!

Inte minst tilltalar den här formen av journalistik dem som känner den avdelningen från gruppen nu! – Du vet de människorna som tycker att offentliga kvinnor ska ”kniv-knullas” och sossar eller demokrater i USA ska fängslas (- och säkert är pedofiler).

Dåliga gudar

Förr har de offentliga personerna försökt att balansera sådana grova ord som ”kniv-knulla” eller demoniserande bilder av motståndaren – för att vi någon stans förstår att ”demonisera” och på så sätt rättfärdiga våld mot ”den andre” – med ord som första inkörsport – bara leder neråt i en spiral mot helvetet..

Men våra husgudar nu på sociala medier hettsar snarare på denna nedåtgående spiral av hot och hämnd – kanske själva så beroende av att få ”acceptansen” som de inte åtnjöt som unga – att de nu njuter när kommentarsfälten fylls med hat mot ”de andre” som de också hatar?

Men vad tycker vi som samhälle? – ska de psykiska ohälsans husgudar få använda offentligheten för hetsa flera mot deras plågoandar klädda i nya kläder och blöda sina sår på människor som inte orsakade deras sår? Eller bör det offentliga snarare mana till försoning med sina demoner istället för detta vidarespridande av hat?

Någon stans kan jag tycka att det är dags för medias gatekeepers att fundera på om det inte finns bättre sätt att ”få in klicken” genom sådant som hjärnan 🧠 också ”reagerar” bra på – det vill säga; att få lära sig saker och förstå andras vinklar?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.