PERSONLIGA NARRATIV: Fiffade personliga/historiska narrativ

Hur gör vi när vi när våra personliga (familje-)historier i ett historiskt perspektiv blev de som hamnade på ”fel sida av historien”?
Hur går vi vidare och hedrar våra äldre även när våra äldre valde fel?
– hur upprätthåller vi någon slags stolhet för vår familj och vår familjehistoria även fast valen hos de som var innan kanske var fel? – I den här artikeltipset sammanfattar jag en superbra amerikansk artikel på just det temat. 📰👇

I den här välskrivna artikeln 📰 som jag tipsar om nedan 👇 redogör en svart man om sina erfarenheter av att besöka Amerikanska landmärken från Konfederatet – det vill säga den tid i Amerikansk historia då amerikanska stater slöt sig samman för att försvara slavhållning – och frivilliga män från så väl landägare till fattiga kom samman och stred för att få behålla rätten att ha slavar och att hålla dessa längst ned på samhällsstegen – mot Abraham Lincolns vilja att befria dem.

Varför slogs fattiga som inte ens hade råd med slavar för en fortsatt slavhållning?

Artikeln är fint skriven för att den är skriven av en svart man som i sitt försök att ”förstå” söker sig till federationens landmärken och olika sammanhang där federationens ättlingar träffas för att hylla sin historia.
Han skildrar hur de förklarar sitt hyllande av denna mörka historia med att för deras familjer var det inte ett krig för att behålla slaveriet – utan snarare ett krig för att ”stå fri från överheten”
(- även om det nog ändå var så att deras ”närmaste överhet” var de de stred sida vid sida med..🙄)

Flera menar dessutom att historieskrivningen har blivit fel i frågan och ifrågasätter varför deras familjer skulle ha stridit för fortsatt slavhållning när ingen av dem ens hade råd med slavar(!)

Och i det sammanhanget citerar artikelförfattaren förtjänstfullt historikern Charles Dew som skriver:

”Du behöver inte nödvändigtvis vara aktivt involverad i systemet för att åtminstone åtnjuta de psykologiska fördelarna av systemet.”

– Och menar med det att för den fattige eller förfördelade så finns det åtminstone en psykologisk vinst av att känna att man inte stod lägst på samhällsstegen som gav dem ett åtminstone psykologiskt intresse av att kvarhålla slavhållning – på samma sätt som de högerextrema och den tappade vänstern inte vill ge nya Svenska medborgare samma säkerhetsnät som dem själva(?)

via GIPHY

Historien vi berättar om vår familj är narrativet om oss själva?

Den här berättelsen blir så fin för att artikelförfattaren infiltrerar rörelsen, går på deras demonstrationer, besöker deras monument bara helt blank och utan agenda. – Han vill bara förstå!

Och han får det berättat för sig en berättelse som inte alls – menar de konfedererade – handlar om förtryck av svarta utan om frihet från överheten!
Mot det kontrasteras den överväldigande historiska forskningen som finns på området som alltså gång på gång visar att nej det var just slav-hållning deras familjer kämpade för att få ha kvar – även om de som bekostade striderna (- liksom idag) använde ett språkbruk som fick dem att införliva sin berättelse av att slåss mot orättvisa och överhet.

Hur hanterar man det när familjen hamnar på fel sida av historien – utan att visa orespekt mot sina äldre?

Läs hela artikeln här:

https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2021/06/confederate-lost-cause-myth/618711/

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.